Muntlig och skriftlig berättarförmåga samt läsförståelse hos barn med typisk språkutveckling i år 5 och 6

Syftet med föreliggande studie var att undersöka berättarförmågan hos barn med typisk språkutveckling i åldrarna 11-13 år. Vi undersökte vilken betydelse typen av berättelse hade för barnens berättarförmåga samt skillnader mellan muntligt och skriftligt berättande. Berättelsetyperna personlig berättelse och bildberättelse analyserades dels på makronivå (innehållstruktur) dels på mikronivå med språkliga analysparametrar som t.ex. samordningar per makrosyntagm. Vi studerade också om det fanns några samband mellan barnets berättarförmåga och läsförståelse samt vad testordning och användning av stödfrågor hade för betydelse. Vid jämförelser mellan de två berättelsetyperna i de två villkoren muntligt och skriftligt fanns det flera signifikanta skillnader. Bildberättelsen fick tre signifikant högre medelvärden oavsett om villkoret var muntligt eller skriftligt. Bildberättelsens signifikant högre medelvärde vad gäller storygrammarpoäng tyder på att barnen i genomsnitt fick med fler innehållenheter i bildberättelsernajämfört med de personliga berättelserna. Bildberättelsens högre medelvärden vad gäller satser per makrosyntagm och andel innehållsord tyder på högre syntaktisk komplexitet samt högre lexikal densitetjämfört med de personliga berättelserna. Den skriftliga personliga berättelsen fick signifikant högre medelvärde för satser per makrosyntagm jämfört med den skriftliga bildberättelsen. Det tyder på att den hade fler bisatser och alltså högre syntaktisk komplexitet än den skriftliga bildberättelsen. Vid jämförelserna mellan muntligt och skriftligt villkor fick de muntliga berättelserna (båda berättelsetyperna) högre medelvärde än de skriftliga för samordningar per makrosyntagm och hade alltså vad gäller detta högre syntaktisk komplexitet än de skriftliga. Detta beror troligtvis på en högre användning av samordnande "och" i de muntliga berättelserna. Både skriftlig bildberättelse och skriftlig personlig berättelse hade däremot högre medelvärde för andel innehållsord d.v.s. högre lexikal densitet. Testordningen spelade en viss roll för resultaten, då det ofta var den första berättelsen i ordningen som tenderade att ha högre värden på flera analysparametrar och skriftliga berättelser tenderade att ta längre tid när de kom före de muntliga. Ä ven antalet stödfrågor påverkade resultaten. Barnen som fick fårre stödfrågor tenderade att ha mer koncentrerade berättelser, medan de som fick fler stödfrågor hade högre lexikal densitet. Vidare föreföll det finnas ett signifikant samband mellan läsförståelse och storygrammarpoäng med två extremt bra resultat borttagna. Slutsatsen blev att läsförståelse och berättarförmåga är associerade