Fonologi och grammatik i det syntagmatisk-paradigmatiska skiftet - en longitudinell fallstudie av två små barn med typisk språkutveckling

För att förstå avvikande språkutveckling krävs detaljerad kunskap om typisk språkutveckling. Att känna till likheter och skillnader mellan typisk och avvikande språkutveckling kan möjliggöra förbättrad diagnostisering och behandling av barn med språkstörning. För att öka förståelsen av tidig språkutveckling är det intressant att studera det syntagmatiskparadigmatiska skiftet i fonologisk utveckling, och dess relation till utveckling av andra språkliga domäner. Uppsatsen kartlägger övergången mellan syntagmatiska och paradigmatiska restriktioner genom fonologisk och grammatisk analys av spontantal hos två barn i tvåårsåldern med typisk språkutveckling. Den fonologiska analysen bygger på autonom beskrivning och processanalys enligt Nettelbladts stadiemodell (1983, 2007), och den grammatiska analysen är utförd enligt Processbarhetsteorin (Pienemann, 1998; Håkansson & Hansson, 2007). Den fonologiska stadiemodellen och Processbarhetsteorin utvecklades för att beskriva atypisk utveckling respektive andraspråksinlärning och analyserna i detta arbete antyder att de inte helt fångar fenomen i typisk förstaspråksutveckling. Den språkliga produktionen hos barnen med typisk utveckling är kreativ, flexibel och fylld av experimentlusta, såväl fonologiskt (segmentellt och prosodiskt) som grammatiskt. Barnen har visat sig ha tillgång till mer än en strategi och skiftar kompetent mellan dem för att successivt närma sig vuxennormen