Skogshistoria i Söderåsens nationalpark : en pollenanalytisk studie i Söderåsens nationalpark, Skåne

The beech forest of the Söderåsen ridge in Skåne, southern Sweden, is one of the largest areas dominated by beech (Fagus sylvatica) in northern Europe, and during the year 2000 the southeastern part of Söderåsen will become the 27th national park of Sweden. Pollen analysis has been carried out on two peat cores collected from small peatlands situated on the plateaus surrounding the Skäralid canyon within the planned national park area. The main purpose of the study is to investigate the local vegetation and land use history, in order to aid the Swedish Environmental Protection Agency in establishing a management plan for the park. The study showed that woodlands of oak (Quercus sp.), lime (Tilia cordata), hazel (Corylus avellana), ash (Fraxinus excelsior) and elm (Ulmus glabra) dominated the area during the period of 2000 BC-0 AD. The earliest definite sign of local human impact is dated to c. 0-200 AD. Beech probably immigrated during the period 200-600 AD, and rapidly became the dominating tree species in the area. The pollen analysis may also imply that the expansion of beech primarily was a result of human influence. The investigated area has until the beginning of the 20th century been subjected to continuous grazing, browsing and pig breeding which has further strengthened the dominance of beech. During the main part of the 20th century, most of the area has been used for modern forestry. The study indicates that in order to develop the area into a woodland with high tree diversity, trees like lime, oak, hazel, ash and elm should be planted on the deforested areas within the park. The study also implies that lime should be especially favoured because of its over-all underestimated competitive ability, which is implied by its former abundance in the local prehistoric woodland.Populärvetenskaplig sammanfattning: Examensarbetet syftar till att undersöka vegetationens utveckling och historia i området kring Skäralid, på Söderåsen i Skåne. Av särskilt intresse är när boken (Fagus sylvatica) invandrade i området och när den blev dominerande i skogen. Under hösten år 2000 kommer Naturvårdsverket här att inrätta Sveriges 27:e nationalpark: Söderåsens nationalpark. Nationalparkens syfte är att bevara ett för regionen såväl karaktäristiskt som unikt ädellövskogsområde åt kommande generationer. Den mycket speciella Skäralidravinen, vilken är känd för sina sällsynta växt- och insektsarter, dominerar den blivande nationalparken. Två mindre torvmarker, belägna ca 150 m ö h på platåerna som omger Skäralidravinen, provtogs med rysk torvprovtagare, och två borrkärnor bestående av kärrtorv togs in för analys. Borrkärnorna analyserades huvudsakligen med avseende på pollen och daterades med hjälp av 14C-metoden. Genom att studera pollen bevarade i sjöar, kärr och torvmossar kan paleoekologer skapa sig en uppfattning om hur vegetationen omkring provtagningspunkten förändrats över en längre tid. Lagerföljden från provtagningslokalen Höja visade sig omfatta ca 4000 år, medan Skäralid endast omfattade ca 1700 år. Detta innebär för Höja att organogena jordarter började ackumuleras någon gång under bondestenålderns senaste del. Enligt det pollendiagram som upprättades för Höja skedde det en första mänsklig påverkan i området vid 0-200 e Kr. Det närmsta området omkring torvmarken röjdes då på skog och användes troligen som betesmark eller slåtteräng. Strax efter, eller i anslutning till, denna period etablerades boken i undersökningsområdet (200-600 e Kr), och blev relativt snabbt dominerande i trädskiktet. Undersökningen antyder att bokens snabba och kraftiga expansion sannolikt berodde på mänsklig markanvändning. Det framgår också att skogen sannolikt utsatts för bl a skogsbete och ollonbete sedan äldre järnålder, och att dessa typer av markanvändning har gynnat boken mer än något annat trädslag. Dessa typer av markanvändning upphörde dock i början av 1900-talet, och därefter har det bedrivits skogsbruk i större delen av undersökningsområdet. I arbetet ges ett antal förslag till Naturvårdsverket angående de föryngringsytor som finns inom nationalparksområdet, och vilken trädartssammansättning som skulle kunna eftersträvas på dessa. Träd och buskar som t ex lind, ek, hassel, ask och alm bör gynnas inom nationalparken eftersom de tidigare varit vanliga i området, och troligen hade varit det än, ifall människans markanvändning inte missgynnat dem. Lind anses t ex vara en av de trädarter som påverkats särskilt negativt av skogsbete, och bör därför ges tillfälle att återta sin "naturliga" position i trädskiktet