Omfattningsvillkor i konsumentförsäkringar

Konsumenter tecknar i regel försäkringar för att de vill skydda sig mot oförutsedda händelser som kan vara ekonomiskt kännbara. Försäkringar är därför viktiga i dagens samhälle ur social synpunkt genom att de ger ekonomisk trygghet för försäkringstagarna. I ett avtalsförhållande mellan ett försäkringsbolag och en konsument föreligger det en obalans som yttrar sig i det överläge som försäkringsbolagen befinner sig i beträffande kunskapen om försäkringar och deras innehåll. Denna bristande jämvikt mellan parterna i ett försäkringsavtal har lagstiftaren uppmärksammat under årens lopp, och en hel del tvingande regler har införts på försäkringsområdet för att ta till vara försäkringstagarnas intressen. Den 1 januari 2006 trädde nya FAL ikraft och i lagen infördes en regel i 4 kap. 11 § FAL som saknar motsvarighet i tidigare försäkringsavtalslagar. Bestämmelsen tar sikte på sådana villkor som till sin lydelse avgränsar den försäkrade risken, men som i realiteten innebär kringgående av de tvingande reglerna i 4 kap. FAL genom att de tar sikte på samma förhållanden som dessa regler. Enligt den angivna bestämmelsen skall reglerna i 4 kap. FAL tillämpas även på sådana villkor. Denna uppsats behandlar problemet med omfattningsvillkor i skade-försäkringar avsedda för konsumenter när det gäller kringgående av de tvingande biförpliktelsereglerna i 4 kap. FAL. Syftet med arbetet är att analysera och belysa denna problematik utifrån lagregeln i 4 kap. 11 § FAL. Frågeställningen är intressant ur den synvinkeln att reglerna i 4 kap. FAL är tvingande och får inte kringgås av försäkringsbolagen genom formuleringen av deras avtalsvillkor. Klassificeringen av ett villkor har även betydelse för parternas bevisbörda och om den försäkrade skall ha rätt till försäkrings-ersättning. Dessa omständigheter gör det intressant att undersöka omfattningsvillkor som gränsar till biförpliktelsevillkor. Efter att ha studerat förarbetena till bestämmelsen i 4 kap. 11 § FAL, den diskussion som förts i doktrinen på det här området och den rättspraxis som finns har jag kommit fram till att den nya bestämmelsen i 4 kap. 11 § FAL har medfört att bedömningen av olika omfattningsvillkor har blivit något enklare, men regeln löser inte alla problem som behöver lösas för att rättstillämparen skall veta hur dessa villkor skall behandlas. Frågan om biförpliktelsereglernas tillämpningsområde kvarstår i princip olöst&semic Bertil Bengtsson menar att Jan Hellners lösningsförslag med en ingående avvägning mellan olika omständigheter fortfarande kan vara tillämpbart, men det går inte att dra några slutsatser idag om hur den nya lagregeln har påverkat Hellners uttalanden om hur gränsdragningen bör genomföras