Omhändertagande av barn 1902-2003 - Lagstiftningen under ett sekel

Den 1 juli 2003 trädde de nya ändringarna i LVU i kraft, dessa har föregåtts av flera andra lagar sedan den första lagen om vanartade och i sedligt avseende försummade barn kom 1902. Mycket har hänt, men vissa grundprinciper som har färgat lagstiftningen under ett helt sekel framträder dock tydligt. En stor del av diskussionerna kring lagstiftningsarbetet har rört frågan om barnets bästa kontra föräldrarnas rätt till sina barn. Genom 2003 års ändringar i LVU har det nu slutligen slagits fast att barnets bästa alltid skall ha företräde. Preventiva åtgärder är något som det hela tiden har talats varmt för. Det har dock funnits olika sätt att se på vad som kan räknas som stödinsatser och när och i vilken utsträckning de skall tillämpas. En stor del av utvecklingen har legat i vilka barn som har omfattats av lagarna. Det finns två olika kategorier. För det första var det barn som skadade samhällets välputsade fasad, barn som begick brott och tiggde. Utvecklingen ledde sen till att barn som på olika sätt skadade sig själva genom sitt beteende kom att omfattas. För det andra var det barn som omhändertogs på grund av att föräldrarna hade problem med alkohol eller uppmanade sina barn till brott. Idag har denna kategori helt ändrats till att istället handla mer om barns behov, såsom att skyddas från misshandel, sexuella övergrepp och andra brister i hemmiljön