Mänskliga rättigheters skydd inom EU

Alltsedan 1960-talet har EU:s skydd för de grundläggande mänskliga rättigheterna tillkommit successivt, och parallellt med EG-rättens utveckling. Medlemsstaterna har aldrig överfört beslutandemakt till EG eller EU inom området för mänskliga rättigheter. Det är istället EG-domstolen, som genom sin rättspraxis har skapat en ganska omfattande rättighetskatalog. Denna är, trots tillkomsten av artikel 6 i EU-fördraget och en del andra bestämmelser om grundläggande rättigheter, den viktigaste beståndsdelen i dagens rättighetsskydd. EG-domstolen har, för att kunna ta ställning till frågor som rör mänskliga rättigheter, utsett dessa till allmänna rättsprinciper inom EG-rätten. Vad gäller rättigheternas materiella innehåll, hämtar domstolen inspiration från medlemsstaternas konstitutioner och kanske främst från Europakonventionen. EG-domstolen är emellertid inte bunden av någon av dessa inspirationskällor, utan kan fritt välja vilka mänskliga rättigheter den vill beakta i sin rättspraxis och på vilket sätt. EG-domstolens hantering av mänskliga rättigheter har dock utsatts för en del kritik, en omständighet som får anses vara en av anledningarna till varför man utarbetade en EU-stadga om mänskliga rättigheter. Stadgan är emellertid i nuläget inte bindande, utan antogs som en högtidlig politisk deklaration under toppmötet i Nice, i december 2000. Andra anledningar till varför man behöver förbättra EU:s rättighetsskydd är att det nuvarande skyddet är oförutsägbart och att den enskilde har relativt begränsade möjligheter att göra sin röst gällande. Därför är det viktigt att man upphöjer stadgan till ett bindande juridiskt dokument, och även förbättrar situationen för den enskilde individen