Hatbrott mot homosexuella - Homsexuellas utsatthet och skydd i samhället

Homosexualitet har funnits genom alla tider. Ibland har det bemötts som något helt naturligt och som en del av den naturliga sexualiteten, men oftast som något onormalt och fel. I vår tid har attityden mot homosexuella förändrats radikalt. Samhället har, med hjälp av de aktiva homosexuella organisationerna, förändrats och blivit mer tolerant och öppet för homosexualitet. Dessa förändringar har funnit sin väg även in i lagstiftningen, där man efter att ha avkriminaliserat homosexualitet på 40-talet, under de två senaste decennierna har arbetat för ett större skydd i lagen för homosexuella. Man har intresserat sig för att utreda de homosexuellas levnadsförhållanden och därmed kartlägga behoven av särskilt skydd. Homosexuella har i lagstiftningen börjat framträda som en minoritetsgrupp med de särskilda beaktanden detta medför. Man har på många områden jämställt homosexuella med andra minoritetsgrupper genom att tilldela dem skydd enligt samma regler. Så har skett vad gäller olaga diskriminering i BrB 16:9, straffskärpningsregeln i BrB 24:2 7p, möjligheterna till allmänt åtal vid förolämpning enligt BrB 5:5 samt det senaste tillskottet i form av en lag mot diskriminering i arbetslivet pga sexuell läggning. Orsaken till detta utökade skydd för homosexuella har inte bara varit att den existerande lagstiftningen inte kunna tillgodose de speciella behov av skydd som minoritetsgrupper har, utan även ett ställningstagande från lagstiftaren att homosexuella är likvärdiga människor. Denna norm- och attitydbildande del av lagstiftningen har en betydelsefull roll i samhällsförändringen. Trots att samhället nått stora förändringar mot en öppenhet mot homosexuella förekommer fortfarande i stor utsträckning trakasserier, diskriminering och tom våld mot homosexuella. Mycket av detta våld har sin grund i nationalsocialistiska ideologier och rasistiska organisationer och hatet mot homosexuella delar till stora delar historia med hatet mot olika raser eller trostillhörigheter. Ett antal omfattande undersökningar visar skrämmande siffror på homosexuellas utsatthet, undersökningar som tillsammans med homosexuellas egna berättelser om rädsla, hemlighetsmakeri och utsatthet klart visar brister i lagens skydd. Det har under ett antal tillfällen tagits upp till diskussion huruvida man skulle kunna utöka förbudet mot hets mot folkgrupp i BrB 16:8 till att omfatta även homosexuella. Som lagen ser ut idag skyddar den endast folkgrupper eller andra sådana grupper av personer mot spridande av uttalanden med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt utsprung eller trosbekännelse. Med folkgrupp menas personer tillhörande en viss nationalitet, ras eller på annat sätt innehavare ett enhetligt kulturmönster. Detta innebär att det idag är tillåtet att sprida hätsk propaganda i tal och skrift mot homosexuella. Det argument som huvudsakligen framförts mot en dylik utvidgning har varit att det skulle krävas en motsvarande ändring i TF, något man med beaktande av grundlagens särskilda ställning inte funnit motiverat. Vidare har man varit orolig för att en sådan utökning skulle bidra, snarare än förhindra, till motsättningar mellan homosexuella och heterosexuella och att homosexuella skulle känna sig utpekade som grupp. De som talat för en utökning har i stället valt att se en inskränkning av TF som motiverad, då man i största möjliga utsträckning velat jämställa homosexuella som minoritetsgrupp med andra redan skyddade minoritetsgrupper. Man har sett lagens attitydverkande karaktär som mycket viktig och betonat att samhället måste ta ställning för de homosexuellas rättigheter. Något slutligt resultat av dessa diskussioner har man ännu inte kunnat se men det har nyligen tillsatts en kommitté som har att utreda bla denna fråga och som förväntas ge svar i oktober 2000