Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer - en jämförelse

Generellt sett är inte en särskilt stor del av offren för dödligt våld kvinnor, men av dem som verkligen faller offer är ett påfallande stort antal bekanta med gärningsmannen. Att en kvinna dödas av en för denna fullkomligt okänd person är relativt ovanligt, framförallt i jämförelse med manliga offer. Ibland visar sig gärningsmannen vara någon i bekantskapskretsen, emellanåt till och med en familjemedlem (för det mesta ett vuxet barn), men drygt hälften av det dödliga våldet mot kvinnor begås av en man som de har eller i vissa fall tidigare har haft en nära relation till. När det talas om kvinnomisshandel sägs det ofta att den sortens beteende står att finna i bland alla slags människor, i alla slags situationer, och det stämmer i viss mån för det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer också. De inblandade har varit allt mellan 15 och 87 år gamla, men i genomsnitt strax över 40. Det handlar om människor som överlag är mindre socialt marginaliserade än vid det allmänna dödliga våldet, även om majoriteten trots allt är av en låg socioekonomisk status. Alkohol är mindre vanligt förekommande i fall som dessa och när det finns med i bilden är det ofta i kretsar som karakteriseras av missbruk. Tidigare hot och/eller våld har förekommit i ca 40 % av fallen, men siffran tros vara högre egentligen. Utomlands har det visat sig att en tendens hos mannen att ägna sig åt beteenden som är att hänföras till förföljelse - uppehålla sig i närheten av hemmet eller arbetsplatsen, oönskad kommunikation, följa efter kvinnan etc. - har ett nära samband med risken för att utsättas för dödligt våld, men om detta stämmer in på svenska förhållanden likaså är ännu outrett. Vad gäller de kriminologiska aspekterna av brottet som sådant så kan först konstateras att gärningsmannen sällan använder sig av skjutvapen eller ren misshandel i fall som dessa. Istället är det knivar och därefter strypning som dominerar som metod. De allra flesta fall sker i hemmen, men det finns många exempel på händelser i närområdet, särskilt i de fall där paret separerat. En separation tycks för övrigt kunna medföra en uttalad risk för dödligt våld i nära relationer och är det allra vanligaste motivet, när ett motiv gott att utröna, bakom ett brott av detta slag. Problem kring en eventuell eller faktisk separation utgör tillsammans med den näst vanligaste orsaken, svartsjuka, motivet i sammanlagt 60 % av fallen. Detta har givit upphov till feministiska förklaringsmodeller baserade på mannens konrtollbehov och partiarkaliska värderingar, något som länge ansågs kontroversiellt, men som numera antas plausibelt. Det tredje vanligaste motivet bottnar i psykisk sjukdom och återkommer både i den höga självmordsstatistiken (självmordsfrekvensen ligger i dessa fall på omkring 30 % om man räknar in försök till självmord) och det relativt stora antal gärningsmän som döms till rättspsykiatrisk vård. Två saker är utmärkande för påföljdsutfallet&semic dels döms som antytts ovan markant fler tilltalade till rättspsykiatrisk vård än vid dödligt våld i allmänhet, dels är fängelsestraffen för dem som döms till detta - och de utgör majoriteten - genomsnittligen längre. Så har varit fallet ända sedan 1990-talet, men under åren 2000 och fram till 2004 genomgick längden på fängelstraffen ytterligare förändringar. Detta berodde främst på att om möjligt ännu fler bedömdes skyldiga till mord och att antalet livstidsdomar ökade dramatiskt. Genom NJA 2007 s. 194 har HD emellertid uppmärksammat och åtgärdat detta. Detta rättsfall, liksom ytterligare sju stycken, återfinns i denna uppsats och speglar de berördas personalia, motiv, tillvägagångssätt, domstolarnas överväganden och de slutgiltiga domarna. Det är svårt att göra några historiska jämförelser av upp- och nedgångar i antalet fall av dödligt våld i nära relationer med kvinnor som offer. Under 1990-2004 dödades sammanlagt 253 kvinnor av en till dem dåvarade eller tidigare närstående make, fästman, sambo eller pojkvän, vilket motsvarar ett genomsnitt om 17 kvinnor per år. Mängden varierar något från år till år, men det går inte att fastställa en egentlig förändring i någon riktning. Vid en jämförelse med resultaten från en undersökning gjord för perioden 1971-1980 kan emellertid en minskning skönjas. Vill man gå längre tillbaka i tiden måste man se det som en del i det dödliga våldet mellan familjemedlemmar. Forskning kring det dödliga våldet har visat att från 1500-talet och fram till 1950-talet utgjorde det dödliga familjevåldet en liten del av det totala dödliga våldet. Därefter märktes en tydligen ökning av den här typen av dödligt våld, något som pågick fram till början av 1970-talet. Innan det stabiliserades under 1980-talet gick antalet fall ned. Nedgången tros ha ett samband med att antalet gärningsmän med alkoholproblem också minskade. Minskningen av vad gäller specifikt det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer kommer sig förmodligen av bl.a. en ökad uppmärksamhet och medvetenhet kring problemet. Förhoppningsvis har också lagändringar - så som att misshandel faller under allmänt åtal sedan 1982, men även lagen om besöksförbud (trots att den inte är särsklilt flitigt använd i detta sammanhang) och bestämmelsen om grov kvinnofridskränkning - gjort att rättskipningen ingripit tidigare och kanske avbrutit något som med tiden kunde ha slutat i ett dödsfall. En ökad ekonomisk och relationsmässig frihet för kvinnor kan också ha påverkat i en postiv riktning. Ytterligare en faktor som kan ha haft betydelse för nedgången är framstegen inom sjukvården. Måhända är det så att människor som i samma situation förr om åren skulle ha avlidit, idag överlever. För de anhöriga och eventuella barn som drabbas i en sådan här situation finns två juridiska aspekter av betydelse. Den ena är en, sedan 1993 i praxis och 2002 i lagstadgad form, möjlighet till skadestånd. Ersättningen motsvaras i allmänhet av ett schablonbelopp som länge låg på 25 000 kr, men som under de senaste åren varit möjligt att dubblera vid uppsåtligt dödande. Det andra är förfarandet för omhändertagandet av barnen. Uppskattningsvis är det ungefär 10 st. barn per år som råkar ut för detta. Det är de vanliga reglerna för förälders bortgång som gäller även i situationer som dessa, vilket innebär att fadern fortsätter att ha vårdnaden emedan barnet omhändertas i ett familjehem. Om det sedan står klart att barnet rotat sig och att det finns en ny lämplig vårdnadshavare brukar socialnämnden i allmänhet ansöka om en överflyttning av vårdnaden, oftast med hänvisning till att en bristande omsorg med bestående fara