Förmånsbeskattning av värdepapper och värdepappersliknande instrument

De senaste 15 åren har anställda i allt större omfattning erbjudits att förvärva värdepapper och liknande instrument av arbetsgivaren på förmånliga villkor. Hos fiscus finns en strävan att inkomster skall beskattas på samma sätt oavsett hur förmögenhetsöverföringen sker mellan arbetsgivare och anställd. Skattelagstiftningen innehåller därför särskilda regler om beskattning av inkomster i annat än pengar, förmånsbeskattning. Det första steget vid förmånsbeskattning är att avgöra om en löneförmån verkligen föreligger. När detta konstaterats kan man gå vidare och reda ut när och hur beskattning skall ske. Den första delen av uppsatsen ägnar jag åt vad som är en förmån, en värdepappersförmån och de beskattningstidpunkter som är aktuella vid förmånsbeskattning av värdepapper och liknande instrument. Att en anställd tar emot en värdepappersförmån, innebär inte att en levnadsomkostnad sparats in på samma sätt som när en förmån till exempel består av fri lunch på arbetsplatsen. Värdepapper ger en säker förmögenhetsökning för den anställde först när de realiseras. Att tvinga fram realisation av värdepappren för att beskattning skall kunna ske kan inte komma ifråga på grund av grundläggande rättsprinciper. Situationen kompliceras dessutom ytterligare av att värdepappersrelaterade inkomster normalt beskattas i inkomstslaget kapital. Förmånsbeskattning av värdepapper kräver alltså delvis andra hänsyn än förmånsbeskattning av andra förmåner i natura. Beskattningen av förmåner i form av värdepapper och liknande instrument sker därför i stor utsträckning enligt undantagsregler från huvudreglerna om förmånsbeskattning. Den andra delen av uppsatsen ägnar jag åt tre undantag från huvudregeln om förmånsbeskattning. Undantagen täcker in nästan alla förmånliga förvärv av olika värdepapper och liknande instrument. Det är dels ett generellt undantag från huvudregeln som gäller värdepapper och dels ett begränsat undantag från beskattning när anställda får förvärva aktier på samma villkor som utomstående. Det tredje undantaget tillkom så sent som 1998 och rör de särskilda rättigheter som inte är värdepapper, men ändå utgör personaloptioner. På vissa punkter, till exempel när det gäller vad som är ett värdepapper, är lagstiftningen avsiktligt oklar för att undvika försök till kringgående. Lagstiftaren har försökt anpassa skattereglerna efter olika förmåner, därför kan fyra olika beskattningstidpunkter bli aktuella beroende på värdepappersförmånernas konstruktion och den skattskyldiges boendestatus. Hur värdepapper som utgör en förmån skall värderas, är ett annat problem som aktualiseras när värdepapper skall förmånsbeskattas. Grundregeln när det gäller värdering av förmåner är att marknadsvärdet skall användas vid värdering vilket skapar två problem. Det första problemet är hur värdepapper som inte är marknadsnoterade skall värderas och det andra när värderingen skall ske. Särskilt när tidpunkterna för beskattning och förvärv inte sammanfaller och utgör en naturlig värderingstidpunkt blir fastställandet av värderingstidpunkten viktig för skatteutfallet