Okända poliser i vittnesbåset - Ett anonymt rättssäkerhetsproblem?

För att på ett effektivt sätt kunna bekämpa organiserad kriminalitet är polisens arbete med infiltratörer ett viktigt verktyg. Då arbetet är mycket farligt är det av stor vikt att den polis som arbetar med infiltrationen kan agera utan att uppge sin verkliga identitet. Lag om kvalificerade skyddsidentiteter ger poliser möjlighet att få körkort och andra identitetshandlingar utfärdade i skyddsidentitetens namn. Även uppgifter i folkbokföringsregistret kan ändras. För att polismannen skall kunna skyddas fullt ut finns även en möjlighet att vittna under det namn som ingår i skyddsidentiteten. Denna möjlighet ger anledning att ifrågasätta rättssäkerheten i rättegången eftersom försvarets möjligheter att ifrågasätta vittnets trovärdighet beskärs. I både RB och Europakonventionen finns olika krav som uppställs på vittnesprocessen. De krav som Europakonventionen uppställer återfinns i huvudsak i artikel 6.3d där det stadgas att en tilltalad skall ha samma möjligheter att höra ett vittne som åklagaren. Europadomstolen har uttalat i sin praxis att en viss acceptans för personer som vittnar under en okänd identitet är oundviklig. Om vissa åtgärder vidtas från domstolens sida som säkerställer ett så rättssäkert vittnesförhör som möjligt är ett sådant förfarande godtagbart. De krav som RB uppställer är kraven på offentlighet, omedelbarhet och muntlighet. Eftersom ett vittne med kvalificerad skyddsidentitet uppträder som ett ordinärt vittne i domstolen vållar dessa krav inga större problem. Den rätt som försvaret har att ställa frågor till vittnet blir beskuren när vittnet uppträder under skyddsidentitet. Då tillåts inga frågor rörande vittnets identitet att ställas. Följdfrågan blir hur stor betydelse vittnets identitet har för försvaret. Möjligheten att ifrågasätta vittnets trovärdighet utifrån dennes identitet blir obefintlig. Att försvaret får sin rätt att ifrågasätta vittnets trovärdighet beskuren är följden av en intresseavvägning mellan försvaret och åklagaren. Den intresseavvägning bygger enligt författarens mening på ett underförstått antagande i propositionen till lag om kvalificerade skyddsidentiteter som utgår från att poliser i större utsträckning än andra talar sanning. Som bekräftelse för detta antagande finns även den omständigheten att poliser ej behöver vittna i mål om bagatellbrott. Även där bygger intresseavvägning enligt författaren på ett visst förtroende för poliskåren. Den mycket blygsamma svenska praxis som finns kring skyddsidentiteter består i skrivande stund 2008-08-25. av ett fall. Fallet som benämns Helsingborgsfallet visar på ett harmoniseringsbehov mellan stater som vill samarbeta i bekämpningen av den organiserade brottsligheten. Genom att tillåta utländska polistjänstemän att vittna under sina skyddsidentiteter i Sverige skulle ett effektivare bekämpningsmedel uppnås