En utredning av lagen med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga

I detta arbete har jag valt att göra en utredning av lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av barn och unga. LVU är en reglering man använder i situationer då insatser av frivillig karaktär ej kan komma till stånd eller anses vara tillräckliga för ett omhändertagande. Insatsen är tänkt att vara tidsbegränsad. Regleringens tanke är att ge samhället och socialtjänsten ytterligare en möjlighet att utföra de skyldigheter de har gentemot barn och unga. På så sätt är LVU ett komplement till SoL genom dess möjlighet att agera mot föräldrars vilja. Syftet med arbetet har varit att förmedla regleringen kring LVU och klargöra hela processen från det att beslut om utredning fattas till vårdens upphörande. Då jag anser att alla som arbetar, kommer i kontakt med eller har barn bör vet vad som orsakar ett barn sorg och lidande samt vilka tecken man skall uppmärksamma för att komma barnet till undsättning. Arbetet skall även förmedla de möjligheter som finns för omhändertagna barn och få människor att inse att det är bättre för ett barn att bo på ett familjehem än hos en missbrukande eller våldsam förälder som inte kan ta hand om sitt barn. Jag vill påvisa att barns bästa sätts i fokus när barn och unga omhändertas men även att regleringen fungerar såväl i praktik som teori. Jag har valt att analyser vissa delar av utredning där jag framför mina personliga åsikter om ämnet samt vilka eventuella åtgärder som skall vidtas, för att enligt mitt tycke göra denna reglering effektivare och säkrare för våra barn och unga. Områden som jag tänker behandla rör vilka skyldigheter och befogenheter socialtjänsten har, när man skall ingripa och på vilka grunder man gör det, samt vem det är som beslutar om tvångsvården