Behövs en strängare förväxlingsbedömning för varumärken för läkemedel?

Registrering av varumärke på läkemedel är lite speciellt. En sådan registrering granskas av två olika myndigheter, PRV samt Läkemedelsverket. Båda myndigheterna gör en förväxlingsbedömning. Granskningen, som myndigheterna utför, är i sig tämligen lika. Vid bedömningen av märkeslikheten ser de båda till likhet i uttal, stavning och betydelse och de ser båda till ifall någon varuslagslikhet föreligger. Då respektive lagstiftning har olika syfte, är kriterierna olika för när förväxlingsrisk anses föreligga. Läkemedelsrätten vill skydda folkhälsan och i den föreligger förväxlingsrisk när det finns ett hot mot folkhälsan. Varumärkesrätten vill skydda en rättighetsinnehavares ensamrätt och förväxlingsrisk föreligger när det finns en risk att konsumenten förväxlar varans kommersiella ursprung. Myndigheter och domstolar skall, enligt förarbetena till VML, vara strängare i sin förväxlingsbedömning av varumärken för läkemedel. Det innebär att de ska vara hårdare i sin bedömning av såväl märkeslikheten som varuslagslikheten. Denna strängare förväxlingsbedömning verkar ha syftet att skydda folkhälsan, vilket gör den lite underlig jämfört med varumärkesrättens primära syfte. Förväxlingsrisk är dessutom ett relativt registreringshinder och sådana hinder avser att skydda enskilda intressen. Ett relativt registreringshinder faller också om innehavaren av det äldre varumärket lämnar sitt medgivande till registrering av det yngre förväxlingsbara märket. Den strängare förväxlingsbedömningen verkar dock inte ha haft någon direkt effekt på vilka namn läkemedelsföretag registrerar, de är mer oroade för Läkemedelsverkets eller EMEAs granskning. Trots det dubbla skyddet för folkhälsan, från både varumärkesrätten och läkemedelsrätten, sker förväxlingar av läkemedel fortfarande I synnerhet inom vården är detta ett problem. Den vanligaste förväxlingen är dock doseringsfel, man tar rätt läkemedel men fel styrka, men även förväxlingar mellan olika läkemedel förekommer. Inom varumärkesrätten i EU finns inte någon strängare förväxlingsbedömning för läkemedel. OHIM är visserligen lite hårdare i sin bedömning av varuslagslikheten jämfört med många andra varor, men det är inte på grund av att varan är särskilt farlig utan för att läkemedel av sin natur är lika varandra och därför har många faktorer gemensamt. Hos OHIM är det istället så, att om ett läkemedel är farligt och hanteras av professionella, kan högre märkeslikhet tillåtas. OHIMs granskning bygger dessutom på ett invändningsförfarande, så en förväxlingsbedömning görs enbart ifall någon gör en invändning mot en registrering. Någon bedömning görs inte ex officio som i Sverige. EMEA däremot granskar alltid namn på läkemedel, precis som Läkemedelsverket i Sverige. Genom den harmonisering som skett på läkemedelsrättens sida, har Läkemedelsverket anammat EMEAs riktlinjer för bedömning av namn på läkemedel. Detta har lett till en något strängare praxis än tidigare. Precis som i Sverige föreligger förväxlingsrisk hos EMEA när det innebär ett hot mot folkhälsan