Behövs svenska regler mot underkapitaliserade bolag?

Underkapitalisering är ett mått på företags soliditet och bygger på relationen mellan eget kapital och skulder. När förhållandet mellan eget kapital och skulder understiger en gräns anses företaget vara underkapitaliserat. Denna gräns skiljer sig dock mellan olika staters regelverk. Underkapitalisering används av moderbolag för att finansiera dotterbolag. Istället för att tillskjuta tillräckligt stor andel eget kapital till dotterbolaget, lånar moderbolaget dotterbolaget de medel som krävs. För att föra vinster från dotterbolaget till moderbolaget lämnar dotterbolaget vanligtvis utdelning till dess ägare. När dotterbolaget är finansierat genom lånade medel förs vinster istället till ägaren genom räntebetalningar. I vissa fall kan räntebetalningar vara skattemässigt mer effektiva än utdelningar eftersom reglerna för räntebetalningar kan vara mer fördelaktiga. Exempelvis saknas i vissa fall källskatt på räntebetalningar och det kan även föreligga avdragsrätt för de utbetalda räntorna. I de länder som saknar regler mot underkapitalisering finns ingen gräns för hur stora avdrag för räntebetalningar som får göras. Detta skapar en situation där det är skatterättsligt mer fördelaktigt att finansiera ett dotterbolag med lånade medel än med tillskjutande av eget kapital. Det kan även finnas andra fördelar med att finansiera ett dotterbolag med lånade medel, exempelvis är risken lägre för moderbolaget, då återbetalningen av de lånade medlen inte helt beror på dotterbolagets ekonomiska framgång. Underkapitalisering medför dock att skatteintäkterna i källstaten minskar. För att skydda sin skattebas har många stater valt att införa regler mot underkapitalisering. Reglerna mot underkapitalisering kan delas in i två grupper, dels de särskilda reglerna mot underkapitalisering, och dels de allmänna skatterättsliga reglerna som även omfattar underkapitalisering. För att motverka effekten av underkapitalisering kan staterna välja att antingen klassificera räntan som utdelning eller vägra avdragsrätt för utbetald ränta. Sverige har valt att inte ha några regler mot underkapitalisering och det finns inte heller någon källskatt på räntor. Sverige skulle därmed fungera bra som en källstat för ett moderbolag som vill föra över vinster från sitt svenska dotterbolag till en stat med lägre bolagsskatt. Dock har Sverige en låg bolagsskatt i förhållande till övriga europeiska stater, vilket kan göra att incitamentet för dessa transaktioner är lågt. Innan avgörandet i Mobil-oil-målet fanns det förhoppningar om att korrigeringsregeln skulle kunna användas mot underkapitalisering. Regeringsrätten fastslog dock att regeln inte kunde användas i dessa fall. Det är osäkert i vilken omfattning vinster förs ut ur Sverige genom underkapitaliserade dotterbolag. Om Sverige skulle välja att införa lagar som reglerar avdragsrätten för räntor skulle den svenska skattebasen kunna öka, utan att inkräkta på andra staters beskattningsrätt. Rätten att införa underkapitaliseringsregler i Sverige begränsas dock av EG-rätten och speciellt av domen i Lankhorst/hohorst. Svenska regler mot underkapitalisering får inte diskriminera moderbolag från stater som omfattas av de EG-rättsliga reglerna. Detta kan, om Sverige väljer att införa underkapitaliseringsregler, innebära att även svenska moderbolag kan komma att omfattas av reglerna