Ideellt skadestånd- en rättsutredning och konsekvensanalys av gällande rätt och framtiden

Ersättningsposten sveda och värk avser fysiskt och psykiskt lidande under den akuta sjukdomstiden efter skadan. Ersättningsposten är av ideell karaktär men ej alltid renodlad. Olika utlägg för att underlätta den skadelidandes tillvaro under sjukdomstiden ersätts ofta som en del av beloppet för sveda och värk. Ersättningsposten lyte eller annat stadigvarande men omfattar lidande eller obehag som kvarstår efter den tidpunkt då den skadelidandes personskada kan bedömas som varaktig. Ersättningsposten är även här av ideell karaktär. Gränsen mellan å ena sidan sveda och värk och å andra sidan lyte eller annat stadigvarande men dras alltså i huvudsak vid den tidpunkt när ett bestående invaliditetstillstånd har inträtt. Med lyte avses främst vanställande kroppsfel, t e x ärr eller förlusten av någon kroppsdel. Annat stadigvarande men tar sikte på andra framtida följder av skadan och då inte bara sådana som medför direkt smärta eller obehag utan också sådana som gör det svårt eller omöjligt för den skadelidande att leva ett normalt liv. I denna form ersätts förlust av sinnesfunktioner, impotens och kroppsfel som inte är vanställande, t e x rörelsehinder, talfel eller besvär av en protes. Även ersättningsposten olägenheter i övrigt avser huvudsak skadeföljder efter den akuta sjukdomstiden. Under detta begrepp ersätts skadeföljder som i tidigare skadeståndsrättslig praxis kompenserades än som ideell och än som ekonomisk skada. Hit hör sådana ,ofta svårbedömbara, faktorer som allmänna besvär av skadan i arbetet, den ökade anspänning som krävs av den skadelidande för att uppnå ett visst arbetsresultat och risken för att i framtiden förlora mer extraordinära inkomster. Förhöjda levnadskostnader som kan uppkomma i framtiden p g a skadan, t e x extra utgifter för transporter, större utgifter än normalt för kläder och skor och särskilda kostnader för rekreation och förströelse, ersätts också under denna skadeståndspost. Ersättningen för sveda och värk samt lyte eller annat stadigvarande men bestäms i regel schablonmässigt. Försäkringsbolagen har genom särskilda skadeprövningsnämnder kommit fram till vissa tabellvärden för olika, vanligen förekommande, skador. Justering av tabellerna sker regelbundet och fastställs av Trafikskadenämnden. Ersättning för olägenheter i övrigt sker efter en speciell modell, kallad ABC-modellen. Även här används dock schabloner. Med utgångspunkt i förarbeten, praxis och doktrin innehåller uppsatsen en djupgående rättsutredning samt konsekvensanalys av det lagförslag angående ersättning för ideell skada som tidigare i år lades fram. Utöver detta görs en kort komparativ bedömning av den amerikanska skadeståndsrätten där likheter och skillnader belyses och jämförs med vår svenska skadeståndsrätt på det ideella området