Jörg Haider- affären och bojkotten av Österrike- Den Europeiska Unionen inte bara ett marknadsamhälle, utan även en familj av gemensamma värderingar?

Drygt femtio år efter ikraftträdandet av Schumanplanen om en europeisk kol- och stålunion har globaliseringen praktiskt och mentalt gjort medborgarna inom unionen medvetna om att de befinner sig i en gemenskap som sträcker sig utöver gamla nationsgränser. Denna gemenskap löper parallellt med den nationella och lokala identiteten hos medlemsstaterna. En viktig aspekt som globalisering och EU-medlemskap har fört med sig är det sätt, på vilket samhörigheten mellan människor har förändrats. Att Europa inte minst genom EU-medlemskapet är en del av ett större sammanhang märks när européerna tillsammans ängslas och fruktar extremhögerns frammarsch på den politiska scenen. Såsom medlemmar i unionen kan vi inte längre hävda att denna utveckling inte är vårt problem och att det därmed inte rör oss. Det är idag tydligare än någonsin att andra nationers bekymmer också är våra. Valresultaten i Frankrike, Danmark, Holland, Belgien och Österrike berör oss alla. Mot bakrund av denna ''nya'' medvetenhet är det föga förvånande att frågor av kulturell och politisk natur avseende andra aspekter än rent marknadssamhälleliga inom EU blivit allt viktigare. År 1999 stod den Europeiska Unionen inför ett exceptionellt dilemma som gällde ett av unionens egna medlemsländer- närmare bestämt bildandet av en österrikisk koalitionsregering mellan det konservativa partiet ÖVP och det uttalat främlingsfientliga och rasistiska frihetspartiet FPÖ. Reaktionerna på regeringsbildningen i Österrike bland unionens övriga medlemsländer kom snabbt och för många en aning oväntat. Samtliga fjorton medlemsstater reagerade genom att med bilaterala avtal länderna emellan frysa alla diplomatiska relationer på politisk nivå med Österrike, för att på så sätt visa sitt avståndstagande gentemot FPÖ och den nya koalitionen. Resultatet av denna omfattande bojkott medförde emellertid en hel del problem. Tvivel uppkom om huruvida EU:s medlemsstater hade agerat för snabbt och om man inte hade felbedömt situationen i Österrike. Österrike i sin tur hotade med att försvåra och t.o.m. förhindra vissa delar av EU- samarbetet om inte länderna hävde sina sanktioner mot landet. Det uppstod även tveksamhet huruvida bojkotten i praktiken egentligen utgjorde en EU- aktion trots medlemsstaternas uttalanden om sanktionernas bilaterala karaktär. Det skulle komma att visa sig att många av de ställningstaganden och uttalanden som gjordes i verkligheten skedde i ett sorts EU:s regi, trots att institutionerna som sådana inte kunde hållas ansvariga för bojkotten. Ett annat stort dilemma var även frågan hur denna aktion eventuellt skulle kunna komma att avbrytas, utan att medlemsstaterna öppet backade från den gemensamma ståndpunkt som antagits gentemot Österrike