Medgärningsmannaskapet - Ett hot mot rättssäkerheten eller en praktisk paketlösning vid flera delaktiga i brott?

Förevarande examensarbete avser att behandla den rättssäkerhetsproblematik som för personer åtalade i medgärningsmannaskap, kan följa i kölvattnet av tillämpningen av det svenska medgärningsmannaskapsinstitutet. Som titeln på arbetet antyder utgörs kärnfrågan av huruvida det kan anses att det sätt varpå medgärningsmannaskapet tillämpas, genom att i gärningsbeskrivningen använda frasen ''gemensamt och i samförstånd/samråd'', kan anses utgöra ett rättssäkerhetshot mot den tilltalade. Arbetets andra kärnfråga, förutsatt att den första frågan kan besvaras jakande, är om det i sådant fall är möjligt att kräva ett högre individualiseringskrav av åklagaren i dennes gärningsbeskrivning vid medgärningsmannaskapsåtal. Medgärningsmannaskapet har nämligen på senare år kommit att tillämpas på ett sätt som innebär att man fått ett verktyg med vars hjälp man kan fälla samtliga personer som närvarat vid en brottsplats till ansvar, också i fall då det inte klart gått att fastställa vem som gjort vad respektive vem som stått helt utanför den brottsliga verksamheten. En gärningsbeskrivning utformad på gruppnivå vilket oftast blir resultatet av användandet av frasen ''gemensamt och i samförstånd/samråd'' kan inte anses i detalj ange vad som läggs var och en av de åtalade personerna till last. Detta gör att det finns risk för att det uppstår olika rättssäkerhetsproblem för de åtalade. Framförallt hotar dylika gärningsbeskrivningar att allvarligt åsidosätta de åtalades möjligheter till att upprätta ett effektivt försvar. Det uppstår även en stor risk för att oskyldiga personer fälls till ansvar. I vissa av rättsfallen som tas upp i arbetet, och för vilka den gemensamma nämnaren är att åklagaren i gärningsbeskrivningen påstått att de tilltalade förövat brotten ''gemensamt och i samförstånd/samråd'', döms några av de tilltalade som medgärningsmän på mycket vaga och tvivelaktiga grunder. Detta gör att frågor som exempelvis om det för att kunna fällas till ansvar som medgärningsman kan anses tillräckligt att befinna sig på en brottsplats samtidigt som ett brott begås, aktualiseras. Det är frågor av denna karaktär som kommer att diskuteras djupare och mer ingående i arbetets avslutande analysavsnitt och förhoppningsvis leda fram till ett svar på arbetets kärnfrågor