Arbetsgivarens arbetsmiljöansvar - En komparativ studie av Arbetsmiljölagen i Sverige och Arbejdsmiljøloven i Danmark

På den sociala dimensionens område har EU endast kompetens att reglera i form av minimidirektiv. På grund av dessa minimiregler ser arbetsmiljörätten olika ut på nationell nivå i medlemsstaterna, så också i Sverige och Danmark. Syftet med uppsatsen är därför att utreda arbetsgivaransvaret för arbetsmiljön i Sverige respektive Danmark genom en komparativ studie, med betoning på skillnader och med bakgrund i regleringen på EU-nivå. För att belysa skillnaderna ytterligare sätts arbetsmiljörätten in i ett flexicurity-perspektiv. Arbetsgivarna har ett ansvar att i förebyggande syfte upprätthålla en säker och försvarbar arbetsmiljö. För att skapa incitament för arbetsgivarna att leva upp till sitt ansvar enligt arbetsmiljölagstiftningen och förebygga arbetsskador, har till viss del olika lösningar valts i Sverige och Danmark. Likheterna mellan arbetsgivarnas arbetsmiljöansvar i Sverige och i Danmark är dock många, och kan till stor del förklaras genom EG-rättsliga åtaganden, främst Arbetsmiljödirektivet och tillhörande särdirektiv. Troligtvis kan likheterna även förklaras med den likartade utvecklingen på arbetsmiljöområdet som Sverige och Danmark har genomgått sedan slutet av 1800-talet. Huvudansvaret för arbetsmiljön ligger på arbetsgivaren i både Sverige och Danmark, vilket beror på att arbetsgivaren är den som har tillräckliga befogenheter och ekonomiska möjligheter att vidta åtgärder på arbetsmiljöområdet. I både Sverige och Danmark ska skapandet av en god arbetsmiljö vara en integrerad del av verksamhetens produktion och får inte bortses från på grund av ekonomiska intressen. Trots det är troligen det viktigaste incitamentet för att arbetsgivaren ska arbeta förebyggande med arbetsmiljön, att arbetsgivaren har ett straff- och skadeståndsansvar. Detta förstärks ytterligare av ett objektivt ansvar i vissa fall. I Sverige skapas även ett viktigt incitament genom det omfattande rehabiliterings- och omplaceringsansvaret för sjuka arbetstagare samt genom det starka anställningsskyddet. I Danmark saknas motsvarande rehabiliteringsansvar. Istället har danska arbetsgivare endast ett betalningsansvar för rehabiliteringsutgifter. Det danska anställningsskyddet vid sjukdom är också betydligt svagare än det svenska. Sammanfattningsvis verkar det finnas starkare incitament i Sverige till att arbeta med arbetsmiljön för att förebygga arbetsskador, mest på grund av rehabiliteringsskyldigheten och anställningstryggheten vid sjukdom. Straffansvaret ger dock i båda länderna ett starkt incitament till att förbättra arbetsmiljön. Uttrycket flexicurity beskriver en särskild mix av flexibilitet på arbetsmarknaden kombinerat med social säkerhet och trygghet. Den danska arbetsmarknaden får ofta stå som ett lyckat exempel på flexicurity. På arbetsmiljöområdet framträder den kvantitativa flexibiliteten i Danmark särskilt genom det knappa anställningsskyddet vid sjukdom. Den svenska lagstadgade anställningstryggheten, sett ihop med arbetsgivarnas långtgående rehabiliteringsansvar och omplaceringsskyldighet, är ett uttryck för kvalitativ flexibilitet, som ger trygghet och säkerhet för arbetstagarna. Tryggheten och säkerheten på arbetsmiljöområdet i Danmark består istället av bland annat arbetsgivarnas objektiva straffansvar och betalningsansvar för arbetsskador. Genom det objektiva ansvaret får danska arbetstagare en ekonomisk trygghet om de drabbas av arbetsskador. Även sjukförsäkringen samt kollektivavtal och lagar för särskilda arbetstagare, vilka ger arbetstagarna full eller delvis lön under sjukdom, står för säkerheten i den danska modellen. I Danmark förekommer även större processuell flexibilitet på arbetsmiljöområdet, genom att arbetsmarknadens organisationer har ett större inflytande över arbetsmiljöreglerna. Den kvantitativa flexibiliteten på den danska arbetsmarknaden kan vara en förklaring till att den arbetsrelaterade sjukfrånvaron inte ökar i samma utsträckning i Danmark som i Sverige. Istället för att som i Sverige stanna kvar på en arbetsplats som är psykiskt eller fysiskt ohälsosam, byter danska arbetstagare jobb innan den dåliga arbetsmiljön får konsekvenser för hälsan