A sedimentological and stratigraphical study of Weichselian sediments in the Tvärkroken gravel pit, Idre, west-central Sweden

A detailed sedimentological study was made on six section walls in the Tvärkroken gravel pit, Idre, west-central Sweden. Based on sediment characteristics, three sedimentary units, units 1-3, were identified. The lowest unit, unit 1, was formed by deposition from sediment-loaded underflows into a stagnant basin. A gradual decrease in water depth is indicated in the upper part of this unit. Post-depositional deformation in the form of an ice wedge cast, normal faults, water-escape structures and silt injections are identified in the unit. Unit 1 is overlain by unit 2 with an erosional contact. Unit 2 is characterized by proximal braided river sediments. A gradational contact separates unit 2 from the subglacially deposited sediments in unit 3. Unit 3 consists of a basal diamict, composed of deformed unit 1 and unit 2 sediments transformed into a subglacial traction till. On top of this is a stacked sequence of deformed sediments derived from unit 1 and 2, transformed into both massive diamicts and glaciotectonites, the latter characterized by boudins. Extensive fluvial erosion occurred in the area after the deposition of units 1-3. Channels were then cut into the sediment successions creating a landscape with flat plateaux, terraces and moraine hummocks, left as erosional remnants and separated by deep channels. Units 1 and 2 are suggested to be of a pre-Late Weichselian age, deposited at a stadial/interstadial transition, whereas unit 3 is suggested to be formed either at the beginning or the end of the last glacial phase of this area. The fluvial downcutting is presumably due to melt-water erosion from the last deglaciation.Länge var den allmänna uppfattningen att när en inlandsis täckte ett område så förstördes och försvann alla äldre landformer och sediment. Under de senaste 20 åren har dock den uppfattningen ifrågasatts och fler och fler bevis hittats för att äldre landformer och sediment, det vill säga lösa material som transporterats av vatten, vind eller is, kan bevaras under en inlandsis. Det undersökta grustaget, Tvärkrokens grustag, ligger utanför Idre i ett område med många spår av äldre istider och isavsmältningar. Avsikten med arbetet är avgöra i vilka miljöer som sedimenten avsatts och därigenom få en pusselbit till norra Dalarnas istidshistoria. Genom att undersöka och beskriva sedimenten med avseende på kornstorleksfördelning och strukturer så kunde tre olika enheter, avsatta i skilda miljöer, identifieras. Dessutom undersöktes landformerna i området med hjälp av flygbilder och fältundersökningar. Den understa och därmed äldsta enheten består av sand som har avsatts av sedimentrika underströmmar som rört sig längs botten av en lugn bassäng, troligen en sjö. Med tiden så minskade vattendjupet vilket ledde till att strömhastigheterna ökade och grövre sand avsattes. Till sist så torkade sjön ut fullständigt och sjöbotten förvandlades till markyta. Isblock som legat inbäddade i sedimenten smälte bort och orsakade rörelser i de omkringliggande sedimenten. Enheten ovanför består av lager av sand, grus och sten som transporterats längs botten av ett vattendrag med höga strömhastigheter. Dessa båda understa enheter avsattes troligen under en varmare period av senaste istiden då inlandsisen tillfälligt hade smält bort ifrån området. Allra överst ligger en enhet som innehåller allt ifrån lera till block. Vissa delar av enheten är massiva medan andra delar består av deformerade bitar av de undre enheterna som brutits loss, dragits ut och veckats. Enheten tolkas som en morän avsatt vid botten av en inlandsis. Isen har plockat upp material från de andra enheterna och blandat eller deformerat dem. Den bildades förmodligen vid slutet av den senaste istiden då inlandsis senast täckte området. När isen smälte bort ifrån området runt Idre för ungefär 10600-10400 år sedan sköljde smältvattnet bort en del av de avsatta sedimenten, framför allt moränen som låg överst, och skapade ett landskap bestående av flacka platåer separerade av djupa kanaler