Uppermost Lower Cambrian-Middle Cambrian stratigraphy and sedimentary petrography of the Almbacken drill-core, Scania, southern Sweden

The uppermost Lower Cambrian and Middle Cambrian of the Almbacken drill-core, drilled 1949 in Södra Sandby, are described and correlated with other sections in Scania (the Gislövshammar-2 core and the Forsemölla, Gislövshammar and Brantevik sections). The core consists of Middle Cambrian bituminous alum shales with stinkstone lenses and three beds of fossiliferous limestone, the Andrarum, Exsulans, and "Fragment" limestones. The lower part of the core, containing the Middle-Lower Cambrian boundary, consists of calcareous and siliciclastic shallow marine deposits. The alum shale has a fairly high calcium carbonate content (CaC03) and a low total organic content (TOC) compared to the alum shales in other areas in Scandinavia. The low TOC in the alum shales of the Almbacken core is due to a high content of terrigenous material and heating through Permo-Carboniferous igneous activity (resulting in migration of lighter hydrocarbons) in the Södra Sandby area. The thickness of the Middle Cambrian in Södra Sandby is c. 34.6 m, which is the maximum thickness recorded in Scania. The Middle Cambrian is thinning out towards the southeast and on Bornholm it measures only c. 3 m. The higher content of terrigenous material reported in the "Fragment" and Exsulans limestones in localities located southeast of Södra Sandby, compared to Almbacken, may indicate deposition in shallower water during the Middle Cambrian.Populärvetenskaplig sammanfattning: År 1949 upptogs en borrkärna vid Almbackens gård (Södra Sandby) öster om Lund. Kärnan visar ett tvärsnitt genom de sedimentära bergarter, som härrör från den tidiga och mellersta delen av den kambriska perioden. Den totala längden på kärnan är ca 31 m och är i mycket gott skick. Den nedersta delen, översta delen av underkambrium, utgörs av sand- och kalkstenar vilket visar på avsättning av sediment i grunt vatten. Ett par nivåer med noduler av fosforit visar på avbrott i sedimentationen. Nodulerna har fällts ut kemiskt ur havsvattnet under lång tid. Den återstående delen av kärnan består av mestadels av en svart, finlaminerad och fossilrik skiffer, den så kallade alunskiffern. Den svarta färgen på skiffern beror på dess innehåll av organiskt material. Dessa sediment avsattes i en stilla och reducerande miljö, dvs vattnet närmast botten var giftigt. Således finns inga fossil av bottenlevande organismer, men väl frisimmande, i alunskiffern. Den uppmätta halten av organiskt material i borrkärnans alunskiffer är dock låg i jämförelse med andra alunskiffrar i Skandinavien. Den ursprungliga mängden organiskt material har i Skåne har blivit avdestillerad som följd av uppvärming orsakad av magmatisk aktivitet under Karbon och Perm. Under tre perioder avbröts sedimentationen av alunskiffer och ersattes av kalk. Detta som en konsekvens av varmare och syresatt vatten. I dessa finns även fossil av en bottenlevande fauna. I alunskiffern finns även kalkstenslinser, upp till en meter i diameter, vilka benämns orstenar. Dessa anses vara av diagenetiskt ursprung, dvs de har bildats i sedimenten efter deras avsättning. Borrkärnan har jämförts med andra borrkärnor och blottningar i Skåne främst i sydöstra delarna. Mäktigheten av den mellankambriska alunskiffern i området kring Södra Sandby är den hittils störst kända i Skåne. Mäktigheten av motsvarande sediment avtar i sydostlig riktning indikerande en uppgrundning i motsvarande riktning. En orsak kan vara att Bornholmsområdet lyftes ovan havsnivån under det senaste delen av underkambrium. Den lagerföljd, som representerar detta tidsavnitt och finns i Skåne, saknas helt i Bornholmsområdet