En studie av konkurrensklausuler i företagsförvärvsavtal

Att företag köper upp andra företag är en viktig del av näringslivet. Det är ett sätt för företag att snabbt växa och tillskansa sig värden som gör företaget starkare. En företagsöverlåtelse är dock inte riskfri. Den är ofta kostsam och det finns inga garantier för att köpet lönar sig. Det köpande företaget kan dock till viss del skydda sin investering genom att i överlåtelseavtalet föra in en konkurrensklausul. Konkurrensklausulen skyddar köparen genom att säljaren under en viss tid efter överlåtelsen förbjuds att bedriva konkurrerande verksamhet med köparen. Konkurrensklausulen i sig är ett konkurrensbegränsande avtal. Både den svenska och den gemenskapsrättsliga konkurrenslagstiftningen förbjuder avtal som begränsar konkurrensen på marknaden. Man har dock valt att göra ett undantag för konkurrensklausuler. Varför har lagstiftarna gjort det? Både EU och Sverige eftersträvar en marknad med effektiv konkurrens. Effektiv konkurrens på marknaden skapar förutsättningar för god tillväxt, höjd levnadsstandard och konkurrenskraftig industri. Detta går inte att uppnå utan att marknaden också är rörlig, dvs. en marknad där företag köper andra företag. För att underlätta marknadens rörlighet har konkurrensklausulerna fått undantagsstatus. Detta motiveras med att ett företagsköp inte utan stor svårighet kan bli framgångsrikt utan att köparen, med en konkurrensklausul, skyddas mot säljaren. Utan en konkurrensklausul skulle säljaren direkt efter överlåtelsen kunna starta upp en ny verksamhet i konkurrens med köparen. All den goodwill och know-how som köparen förvärvar, skulle säljaren kunna använda i sin konkurrerande verksamhet. Köpet skulle därmed bli värdelöst för köparen. Konkurrensklausulen hindrar säljaren från att starta upp en ny verksamhet samtidigt som köparen har tid till att tillgodogöra sig sitt förvärv. Beroende på de enskilda förhållandena i företagsöverlåtelsen kan en konkurrensklausul till sitt innehåll variera tidsmässigt, geografiskt och materiellt. Den får dock inte vara så omfattande att den anses vara oskälig. Härvid måste en avvägning ske. Säljaren har ett intresse av att kunna konkurrera samtidigt som köparen ska kunna tillgodogöra sig sitt förvärv. Några exakta svar på hur långtgående en konkurrensklausul får vara finns inte men i praxis har vissa riktlinjer arbetats ut. En klausul som anses vara för långtgående omfattas inte av undantaget och kan därför enligt de konkurrensrättsliga reglerna förklaras ogiltig. En konkurrensklausul är ett civilrättsligt bindande avtal och kan därmed prövas enligt de avtalsrättsliga reglerna. En konkurrensklausul är som huvudregel giltig såvida den inte anses vara oskälig. 38 § avtalslagen reglerar specifikt konkurrensklausuler men även 36 § avtalslagen kan bli tillämplig i samband med konkurrensklausuler då den är tillämplig på alla civilrättsliga avtal. För att avgöra om en konkurrensklausul är oskälig är förutom de ovan nämnda paragraferna även allmänna rättsprinciper tillämpliga. Sammanfattningsvis är både konkurrensrättslig och avtalsrättslig lagstiftning tillämplig vid prövningen av en konkurrensklausuls lagenlighet. Prövningen skiljer sig dock åt eftersom de olika lagsystemen har olika skyddsobjekt. Konkurrenslagstiftningen syftar till att skydda samhällets intresse av effektiv konkurrens medan avtalslagens prövning avser att väga de enskilda avtalsparternas intressen mot varandra. Utgången härav kan bli att en konkurrensklausul enligt det ena normsystemet är skälig medan det andra kan döma klausulen såsom oskälig.Corporate acquisitions are a vital part of the business world. They are a way to ensure growth. They are also a good way of adding values to the company, which in turn makes the company stronger. However, an acquisition is not risk free. It is often expensive and there are no guarantees that the acquisition will be profitable in the end. The buyer can to some extent protect its investment with a non-competition clause. The non-competition clause protects the buyer for a certain amount of time from the takeover, since the clause prevents the seller from engaging in any kind of competing activity. The non-competition clause is in itself a competition restrictive agreement. Both Swedish and European Community competition law forbid agreements which have a restrictive impact on competition. However, non-competition clauses have been granted an exception. Why is that? Both the European Union and Sweden strive for a market with effective competition. Effective competition in the market creates prerequisites for growth, increased standard of living and a competitive industry. This cannot be achieved without a flexible market, i.e. a market where companies acquire other companies. In order to ease the flexibility of the market, the non-competition clauses have been granted exception status. This is justified by the fact that acquisitions cannot, without great difficulty, be successful without protection for the buyer. Without the presence of a non-competition clause, the seller could start a new undertaking directly after the takeover. The seller will be in a position to win back his former customers because he has detailed knowledge of the sold company. In so doing, the acquisition would be worthless for the buyer. The non-competition clause prevents the seller from starting a new business, during which the buyer can take advantage of his acquisition. Depending on the individual circumstances of each case, the contents of a non-competition clause can variegate with regard to duration, geographic market and material content. However, the clause must be formulated in a reasonable way. The non-competition clause must therefore be balanced. Consideration must be taken to the seller’s interest of competing and the buyer’s interest of assimilating the acquisition. No exact answer how to formulate the non-competition clause can be given, but case law can give some guidelines. A non-competition clause that does not comply with competition law can be deemed invalid. A non-competition clause is according to civil law binding and can therefore be challenged under contractual laws. As a general principle, a non-competition clause is valid provided that it is not unreasonable. The 38 § of the Swedish contract law (Avtalslagen) regulates non-competition clauses specifically. 36 § Avtalslagen, the general clause, is also applicable on non-competition clauses as well as general legal principles. In summation, both competition and contractual legislation are applicable when examining the legality of non-competition clauses. However, the examination differs since the two law systems protect different subjects. Competition law protects the community’s interest of effective competition whilst contract law is focused on the contracting parties. Therefore, the result may be that a non-competition clause is considered reasonable according to one legal system whilst the other deems the non-competition clause as unreasonable