Om samhörigheten - Om dess utmaningar, gränser och möjligheter

I denna uppsats undersöks konceptet samhörighet i politisk teori. Frågan om hur den faktiskt är beskaffad är av yttersta vikt, då den skapar förutsättningar för vad som kan ses som politiskt möjligt och/eller önskvärt. Genom en dissekerande läsning av tre filosofer (Kant, Rousseau och Fichte) tar vi oss an problematiken och försöker blottlägga den samhörighet som vi talar om, grundad i en känsla och underliggande politiken och staten. Syftet är att skapa en förståelse för de politiska gränser och möjligheter som samhörigheten utgör en förutsättning för. Tankar om det partikulära och det universella, den mänskliga naturen och gemenskapens betingelser återfinns i våra huvudfilosofer och vi sammanlänkar deras iakttagelser med samtida teoretiker för att sedan kunna säga något om samhörigheten idag. I den avslutande delen av uppsatsen diskuteras hur olika aspekter av samhörigheten kan förstås och hur dess gränser möjligtvis skulle kunna utvidgas