Det enade folket och den ständigt närvarande diktatorn: Diskursanalys av ICRCs, Amnestys och USAIDs rapportering av inbördeskriget i Libyen

Följande uppsats undersöker hur ICRC, Amnesty International och USAID har framställt konflikten i Libyen. Detta genomförs med den variant av diskursanalys som förespråkats av Laclau och Mouffe, vilken kompletteras med utvalda semiotiska verktyg. Utöver diskursteorier tar den sin teoretiska utgångspunkt i Keck och Sikkinks teori om transnational advocacy networks, och hur aktörer inom dessa nätverk använder sig av informationspolitik för att påverka politiska processer. Under analysen av publikationer från de tre aktörerna konstateras att det finns en relativt enhetlig diskurs, där framställningen av konflikten huvudsakligen är centrerad kring noden humanitär. I resultatet går också att se hur element gemensamt artikuleras och omartikuleras över tid. Det förekommer också en del, främst informationspolitiska, skillnader mellan aktörerna. Bland annat positionerar ICRC och USAID sig själva som neutrala, medan Amnesty International tar en tydlig ställning mot regeringsstyrkorna. Avslutningsvis diskuteras hur resultaten skulle kunna knytas an till organisationernas utgångspunkter samt det nätverk de ingår i