Konkurrensteori och karteller -Ett ekonomiskt och politiskt perspektiv på konkurrenslagstiftning och EU:s kartellförbud

En stor del av dagens industrialiserade samhällen är organiserade som s.k. öppna marknadsekonomier. Enligt många är marknadsekonomin det effektivaste sättet att utnyttja samhällets resurser. Systemet riskerar dock att missbrukas av marknadens parter. En allvarlig form av missbruk är kartellbildning. Konkurrerande företag går då ihop för att kunna ta ut högre priser för sina produkter. Det innebär att konkurrensen inskränks och företagens vinster höjs på bekostnad av köparna/konsumenterna. Utan konkurrens har producenterna inte heller incitament att förbättra sina varor. Kartellverksamhet är idag ett stort problem på många marknader. Den måste därför motarbetas med lagstiftning och kontrollåtgärder, s.k. konkurrensrätt. Konsumenternas välfärd ses som motivet bakom en konkurrensrätt. I denna uppsats behandlas frågor rörande konkurrens och karteller. Uppsatsen diskuterar ekonomens syn på marknadsekonomi och konkurrens samt hur denna har utvecklats. Den analyserar också om och hur lagstiftningen kan förhindra konkurrensstörande beteenden. Kartellers natur och funktion undersöks. Genom att utvärdera EG-rättens kartellregler och dess implementering kan vi se problemen med att omvandla teori i praktik. S.k. konkurrensteori har utvecklats ur ekonomisk pristeori om tillgång och efterfrågan. På en marknad med s.k. perfekt konkurrens är tillgången lika med efterfrågan, dvs. företagen producerar lika mycket varor och tjänster som konsumenterna vill köpa. Det finns också ett stort antal producenter som alla agerar självständigt. Det innebär att konsumenterna har inflytande över priset på varorna. Säljare som tar ut för höga priser kan ignoreras, eftersom det alltid finns någon säljare som håller godtagbara priser. Konsumenterna bestämmer också hur mycket produkter de vill köpa. Få antal producenter (oligopol, monopol), samt olagliga samarbeten mellan företag (karteller), gör dock att konkurrensen sätts ur spel. Utan valmöjligheter tappar konsumenterna inflytandet över utbud och pris. Teorierna kring konkurrens och kartellbildning tog form i samband med västvärldens industrialisering. Växande företag började missbruka sin makt för att slå ut konkurrenter och öka sina vinster. I USA tog man i slutet av 1800-talet initiativ till en första konkurrenslagstiftning. Det var dock osäkert hur lagstiftningen skulle reglera marknadsfunktionerna. Enligt klassiska laissez-faire idéer skulle lagstiftaren inte alls ingripa i företagens inbördes relationer. Senare tids teoretiker har dock enats om att marknadsparternas agerande måste regleras, i annat fall kan konkurrens inte bevaras. I USA har lagstiftningen varit relativt restriktiv, medan man i Europa har utvecklat en mer intervenerande tradition. Inom EU tillämpas konkurrensrätten som en del av EU:s samtliga policyområden. Man talar därför om en holistisk konkurrensrätt. Marknadsintegration ses som lika viktig som ekonomisk effektivitet. Karteller kallas ofta för ''the cancer of competition''. De attackerar den fungerande marknadens grundidé: priskonkurrens. Avslöjanden och statistik visar att kartellsamarbeten ger enorma vinster, till skada för konsumenterna. Karteller skapas lättare på vissa marknader än andra, t.ex. på marknader med få konkurrenter och där företagen har svårt att nå lönsamhet. Samarbeten kan vara av olika slag, t.ex i form av priskarteller, marknadsdelningskarteller, anbudskarteller, bojkottkarteller och informationskarteller. Kontrollsvårigheter och incitament till att fuska, med misstänksamhet bland medlemmarna som följd, leder dock ofta till kartellernas sammanbrott. Kartellers betydelse har tidigare undervärderats och konkurrensteoretikerna har varit oense om de skulle förbjudas eller inte. Modern konkurrenslagstiftning förbjuder dock generellt karteller. I EG-fördragets artikel 81 ogiltigförklaras företagssamarbeten som hotar konkurrensen. Undantag görs för avtal som endast marginellt påverkar konkurrensen eller som har förtjänster som anses uppväga skadan på konkurrensen. Men tolknings- och tillämpningsproblem försvårar en effektiv och konsekvent implementering av artikel 81. Den europeiska kommissionen är överbelastad. De långa väntetiderna för att få beslut riskerar att underminera företagens förtroende för myndigheten. Många experter saknar ekonomiska analyser vid tillämpning av lagreglerna. I dagsläget används sådana endast bitvis och till synes sporadiskt. Definierade analysmodeller, med en genomtänkt roll för ekonomisk teori, skulle ge en säkrare och mer förutsägbar tillämpning av artikel 81. Kommissionen kritiseras också för att vid sin tillämpning ta för lite hänsyn till konsumenternas konkreta intressen. EU har dock på senare år satsat mer resurser på konkurrensfrågorna, och bekämpningen av karteller har varit framgångsrik. Den idealiska kartellagstiftningen måste vara flexibel nog för att kunna skilja de samarbeten som är positiva för konkurrensen från de som är negativa. I annat fall riskerar den att i onödan störa marknadsekonomins funktioner. Men den måste också vara tillräckligt detaljerad och handlingskraftig för att göra en effektiv tillämpning möjlig