Personaloptioner - löser lagändringen tidigare problem?

1998 introducerades för första gången särskilda regler för beskattning av personaloptioner i svensk skattelagstiftning. Införandet av personaloptionsregeln var då en ändring av den genom praxis utvecklade beskattningstidpunkten. Tidpunkten för beskattning ändrades från intjänandetidpunkten till utnyttjandetidpunkten. För att säkerställa svensk beskattning vid utflyttningsfall och undvikande av dubbelbeskattning vid inflyttningsfall infördes särreglering av dessa förhållanden och där behölls den gamla beskattningstidpunkten. I utflyttningsfallen utformades lagregeln så att beskattning av intjänade personaloptioner skulle ske vid tidpunkt för utflytt. Personaloptionsregleringen har visat sig leda till problem i vissa situationer. Dessutom har EGD:s praxis på området utvecklats så att det står allt klarare att den nuvarande lagstiftningen strider mot de grundläggande friheterna i fördraget. Under 2008 fastslog Regeringsrätten att så var fallet och att regeln om beskattning av personaloptioner vid utflytt inte ska tillämpas. Lagstiftaren har av dessa skäl ändrat dessa beskattningsregler. Ändringen innebär att regeln om beskattning vid utflytt slopas. Samtidigt vidgas den svenska beskattningsrätten till att även omfatta personaloptioner som inte intjänats i Sverige om de utnyttjas under tiden optionsinnehavaren befinner sig i Sverige. Löser då lagändringen de problem som funnits med den tidigare regleringen? Det är huvudanalysen i denna uppsats med begränsning till att främst se till de problem som uppstår för den enskilde. Genom att ställa upp ett antal praktiska situationer där gårdagens reglering lett till oönskade effekter och jämföra med hur det blir med den nya har jag försökt analysera resultatet av lagändringen. Jag har kommit fram till att genom ändringen avhjälps flera problem. Efter ändringen strider t ex inte lagen längre mot EG-fördragets fri- och rättigheter. Enskilda riskerar inte att beskattas för högre förmån än de tillgodogjort sig. Dessutom minskar de fall där staten går miste om skatt på grund av begränsningar i den inhemska skattelagstiftningen. Dock kvarstår en del problem. Vissa av dessa, t ex dubbelbeskattnings-situationer för enskilda skulle kunna avhjälpas i skatteavtal, särskilt om OECD:s föreslagna lösning av fördelning av beskattningen av personaloptioner följs. Andra problem går utanför den här uppsatsens begränsningar t ex gränsdragningsproblem mellan optionsprogram som är värdepapper respektive personaloptionsprogram. Lagändringen löser inte alla problem men jag anser att tillräckligt många problem löses eller möjlighet till lösning öppnas för att anse att den i nuläget är det bästa alternativet