Risk för förväxling av varumärken - en komparativ studie av varumärkesintrång i Benelux, Storbritannien och Sverige

Varumärkesrätten är den mest harmoniserade immaterialrätten i EU. I och med EG-rättens inträde skall frågorna om tolkningen av de gemensamrättsliga reglerna göras av EG-domstolen. Uppsatsen syftar till att kartlägga den utveckling av varumärkesrätten som skett i Sverige, Storbritannien och Beneluxländerna vid varumärkesintrång. Tyngdpunkten ligger på risk för förväxling som uppställs som ett kriterium för att varumärkesintrång skall föreligga. När varumärkesdirektivet införlivades i de nationella rättssystemen existerade ett långt ifrån homogent skydd för varumärken i de olika medlemsstaterna. I Beneluxländerna stod ett varumärkes goodwill och reklamfunktion i fokus för skyddet. I Storbritannien har skyddet för varumärken i stort sett endast omfattat ett skydd mot att ett varumärkes ursprung kan komma att förväxlas. Svensk rätt har använt förväxlingsbegreppet men det har inte varit särskilt väldefinierat i lagtexten utan lösningen har snarare varit att finna i tolkning av förarbeten och sedermera i varumärkesdirektivets tolkning. Enligt EG-domstolens tolkningar skall risk för förväxling ses som ett tämligen omfångsrikt uttryck. Det krävs i vart fall att den genomsnittlige konsumenten, som domstolen refererar till, skall tro att det finns ett ekonomiskt samband mellan företagen bakom varumärkena. Framtida avgöranden från domstolen lär komma att klargöra om det finns ytterligare någon legal grund för skydd mot förväxling som exempelvis det kommunikativa värdet och den kommersiella aspekten. Relationen mellan förväxlingsrisk och särskiljningsförmåga är enligt domstolen att varumärkens skyddsomfång ökar i takt med dess särskiljningsförmåga