Ansvar under avtalsförhandlingar och annat agerande före avtalsingåendet

I denna uppsats behandlas frågan om vilket ansvar som kan inträda då part avbryter avtalsförhandling. Kan denne göras ersättningsskyldig för onödiga förhandlingskostnader? Denna situation benämns ofta i doktrinen som ansvar enligt rättsfiguren culpa in contrahendo, som i sin tur utgör en sammanfattande benämning på olika klandervärda beteenden vid avtals ingående. I denna uppsats har jag utgått från fyra olika perspektiv när det gäller det prekontraktuella ansvaret: · Det första av dessa perspektiv är förhållandet mellan lojalitetsplikten och det prekontraktuella ansvaret. Det kan anses klarlagt att det föreligger en sådan plikt även i prekontrakuella situationer, dock inte med lika långtgående konsekvenser som denna plikt har i ett etablerat avtalsförhållande. Enligt de resultat jag kommit fram till kan inte lojalitetsplikten i sig aktualisera ett prekontraktuellt skadeståndsansvar. Den utgör dock en del av culpabedömningen som används för att utröna om ansvar föreligger. · Även vilken inverkan en avsiktsförklaring, även kallat letter of intent, har på det prekontraktuella ansvaret har utretts. Kortfattat sagt kan förekomsten av en avsiktsförklaring inte ensamt ge upphov till skadeståndsansvar för den avtalspart som avbryter förhandlingar, utan utgör endast en omständighet i en övergripande culpabedömning. · Förekomsten av formkrav vid köp av exempelvis fast egendom och dess inverkan på det prekontraktuella ansvaret har även behandlats. Här är det osäkert huruvida formkravet lägger hinder emellan för att skadestånd kan utdömas när avtalspart frångår löfte om att köpa eller sälja fast egendom, främst på grund av att det är osäkert vilken slutsats man kan dra från praxis. Ett argument för att skadestånd inte skulle kunna komma i fråga är att det skulle kunna undergräva formkravets syfte. · Slutligen har även det allmännas ansvar enligt lagen om offentlig upphandling utretts. Den stora skillnaden mellan detta ansvar och ett generellt prekontraktuellt ansvar är främst att detta ansvar är lagstadgat, samt att även beviskrav och ersättningsstorlek skiljer sig från det generella ansvaret. De slutsatser jag dragit från mina resultat är främst att det skulle vara svårgenomförbart, om ens önskvärt, att lagstifta om ett prekontraktuellt ansvar, och att utvecklingen istället bör ske i praxis mot en ökad användning av lojalitetsplikten