Gränsöverskridande resultatutjämning - en studie av EG-rättsliga harmoniseringsförslag

Internationella koncerner har oftast inte samma möjlighet till resultatut­jämning som inhemska koncerner har. Näringslivet har dock ansett att dessa nationella förbud mot gränsöverskridande resultatut­jämning hindrar den fria etableringen som stipuleras i EG-för­draget. Frågan har även prö­vats av EG-domstolen, vilket resulte­rade i det välomtalade rättsfallet Marks &amp&semic Spencer. I målet prövades det brit­tiska förlustavdragets överensstämmelse med etableringsfriheten. Marks &amp&semic Spencer domen följdes sedan av Oy AA som prövade de finska koncernbidragsreglernas förenlighet med etableringsfriheten. I motsats till vad som förväntades ansåg EG-domstolen inte att reglerna hindrade den fria etableringen, förutom i frågan om slutliga förlus­ter. Med anledning av EG-domstolens praxis har även Regeringsrätten prövat de svenska koncernbidragsreglernas överensstämmelse med EG-rätten. De bristande möjligheterna till gränsöverskridande resultatutjämning inom EU lämnar hoppet till lagstift­ning. Enligt kommissionen skulle gränsöverskridande resultatutjämning bidra till en ökad tillväxt inom unio­nen. Med­lemsstaterna å andra sidan är mer negativa till en sådan utveckling, och har i alla år opponerat sig mot större harmoniseringsåtgärder inom skatterätten, även om vissa direktiv på den direkta beskattningens område har kunnat tillskapas. Främsta anledningen är rädsla för ett eroderat skatteunderlag. Kommissionen har under lång tid arbetat med harmonisering av skatterätten och en del av arbetet har varit möjliggörandet av resultatutjämning över gränserna. Det har sedan 1960-talet presenterats en rad olika harmoniseringsförslag. På senare tid har ar­betet varit inriktat på att harmonisera hela företagsbeskattningen inom EU. De mest aktuella förslagen är CCCTB och HST. Andra helharmonise­ringsförslag är EUCIT och CHBT. Sedan tidigare finns också mer rik­tade lösningar på den gränsöverskridande resultatutjämningsproblematiken, däribland ett direktivförslag från 1990. Även andra tänkbara harmoniseringslösningar ägnade att åstadkomma gränsöverskridande resultat­utjämning har presenterats från akademiskt håll. Det finns förslag som innebär att det ne­derländska eller det danska resultatutjäm­ningssyste­met används som förlaga för att lösa den gränsöverskridande resultatutjämningsproblematiken. Min uppsats är mot bakgrund av det ovan sagda inriktad på att undersöka hur långt den gränsöverskridande resultatutjämningen inom dagens EG-rätt sträcker sig. Vidare diskuterar jag om möjlighet till gränsöverskridande resultatutjämning behöver beredas internationella koncerner. Till sist analyserar jag vilket av kommissionens harmoniseringsförslag som enligt min mening är att föredra, en helhetslösning eller en riktad lösning