Avtalsrättsliga problem vid upplåtelse av immateriella rättigheter inför filmproduktion.

Denna uppsats utgör en kort redogörelse av de problem som kan uppstå vid överlåtelse av immateriella rättigheter och hur dessa problem har lösts i teori och praxis. Uppsatsen siktar in sig på ett specifikt område för överlåtelser - avtal som ingås inför en filmproduktion. Vidare kommer jag i uppsatsen att resonera kring olika sätt att minimera risken för att problem ska uppstå vid denna typ av överlåtelser, samt komma med några enkla förslag till lösning av uppkomna problem. Uppsatsen följer den vanliga mallen, jag börjar med en kort inledning följd av syftet med uppsatsen, metod och avgränsningar. I kapitel 2 redogör jag för den immaterialrättsliga bakgrunden. Vad är ett verk och hur definieras detta? Vidare går jag igenom vad som menas med upphovsman, hur man blir upphovsman genom bearbetning samt om det kan föreligga gemensam upphovsrätt. Efter detta kommer vi till vad som är ett filmverk och vilka ekonomiska och ideella rättigheter som UrL ger en upphovsman. Kapitlet avslutas med vilka inskränkningar som kan göras i upphovsrätten och vilken skyddstid som föreligger för den. Kapitel 3 handlar om filmer och avtal. Vad ska man göra om det inte föreligger ett avtal, finns det någon presumtionsregel i dessa fall och vad säger i så fall den? Vi ser till avtalen, vilka generella typer som finns och hur de oftast är utformade. Jag avslutar med att undersöka de nya problem som uppstår vid den här typen av överlåtelser, samt vad som menas med inspelningsskyldighet och hur avtalsvillkor kan jämkas. I 5.1 görs en jämförelse av hur det juridiska arbetet sköts i ett amerikanskt produktionsbolag med ett svenskt. Kapitel 6 är en kort sammanfattning av de olika frågor som har uppkommit i praktiken och hur de löstes I 7.2 gör jag ytterligare en sammanfattning, denna gång över de olika faktorer som kan vara viktiga att beakta innan det sker ett avtalsslut inom filmbranschen. Texten avslutas med 7.3 där jag diskuterar om det är möjligt att tolka filmavtal enligt de gängse metoderna och om det är möjligt ger mina egna förslag till hur oklara filmavtal bör tolkas. Vidare funderar jag helt kort kring vad som kan göras för att minimera chanserna för att problem ska uppstå. Det kan enkelt sägas att uppsatsen kommer fram till att det inte finns ett underlag för att påstå att det skulle finns ett särskilt sätt att tolka denna typ av avtal. De ''ordinarie'' reglerna för avtals tolkning och utfyllnad bör användas. Däremot finns det ett flertal åtgärder och faktorer som är speciella för denna typ av avtal och genom att beakta dem innan avtals ingående kan många problem undvikas