Avgörande skillnader mellan sambo- och äktenskapslagstiftningen

Om man ser på regleringen av samboförhållandet respektive äktenskapet ur ett historiskt perspektiv, är det mycket som har hänt inom den familjerättsliga arenan. Framförallt har samboförhållandet blivit ett självständigt rättsinstitut som med åren har kommit att likna äktenskapet allt mer. Trots det återstår mycket arbete för lagstiftaren för att de två rättsinstituten skall bli jämbördiga. Att skillnaderna mellan sambo- och äktenskapslagstiftningen är avgörande blir särskilt synligt i bestämmelserna om bodelning och arv. Bodelningsreglerna för sambor är inte alls så omfattande som de för makar och sambor - till skillnad från makar - har ingen som helst arvsrätt till varandra. Att det finns väsentliga skillnader i sambo- och äktenskapslagstiftningen, har förmodligen att göra med att äktenskapet och samboförhållandet baseras på olika normativa grundmönster. Enligt dessa är gemenskap och familjestabilitet mest dominerande för äktenskapslagstiftningen, medan sambolagstiftningen innehåller desto större inslag av individualitet och ekonomisk självständighet. Neutralitetsideologin, som präglar den äktenskapsrättsliga regleringen idag, motsätter sig en likställning av de två rättsinstituten. En central tanke för ideologin är att människor inte bör påtvingas äktenskapets omfattande reglering, om de inte väljer att gifta sig. Därför är en utgångspunkt att SamboL inte bör innehålla en alltför omfattande reglering och att äktenskapet bibehåller en central ställning i familjerätten. Syftet med SamboL har således blivit att skapa endast ett minimiskydd för den svagare parten. På detta sätt tvingas de som vill bli omfattade av det större regelverket att ingå äktenskap. Människors val av samlevnadsform blir således beroende av juridiska faktorer. På grund av dessa omständigheter har samboförhållandet, enligt min uppfattning, förvandlats just till det som lagstiftaren var rädd för, nämligen ett andra klassens äktenskap. Genom att ha i åtanke att allt fler sedan 1960-talet väljer att ingå samboförhållande i stället för äktenskap, anser jag att det inte finns någon anledning att tillmäta äktenskapet en större betydelse än samboförhållandet. Det skall således inte ha någon betydelse om man är gift eller sambo för att få omfattas av ett fullgott rättsligt skydd. Till detta argument hör även att människors sexuella läggning inte skall vara avgörande för vilken lagstiftning som skall gälla. Därför menar jag att äktenskapet och samboförhållandet - och så även registrerat partnerskap - bör jämställas under en och samma lagstiftning. Det är inte förrän då som sambor och makar kan betraktas vara av lika värde