Motstånd och vilja - en diskursanalys av bedömningen av offrets viljeuttryck vid våldtäkt

Den 1 april 2005 infördes som resultatet av en total översyn av sexualbrotten ett helt reviderat 6 kapitel i BrB. Inför lagändringen hade en diskussion bl. a. förts om att ta bort kravet på tvång i våldtäktsbestämmelsen och ersätta det med ett krav på bristande samtycke. En sådan förändring gjordes inte med motivering att det skulle innebära en återgång till en fokusering på offrets handlingar innan och under övergreppet samt att svensk rätt i praktiken redan utgår från offrets bristande samtycke vid prövningen av våldtäkt. Föreliggande studie utreder hur (bristande) samtycke definieras vid sexuellt umgänge och huruvida svensk rättspraxis utgår från offrets bristande samtycke som grund för straffansvar vid prövning av våldtäkt. Därefter analyseras vilken syn på offrets sexualitet som produceras och reproduceras genom diskurser i gällande rätt och rättstillämpning. Slutsatserna blir att bristande samtycke bestäms av offrets aktiva viljeyttringar och att domstolarnas bedömning av offrets samtycke utgör en central del av prövningen, men att bristande samtycke utan inslag av tvång inte leder till straffansvar för våldtäkt. Domstolarnas fokusering på offrets viljeuttryck producerar en bild av offrets sexualitet där det aktiva motståndet och protesterna karaktäriserar det ofrivilliga samlaget medan det frivilliga samlaget som spegelbild karaktäriseras av passivitet. P.g.a. det könsperspektiv som kan anläggas på våldtäktsbrottet innebär detta även en reproduktion av synen på den kvinnliga sexualiteten som passiv