För att alla knän skall böjas för Jesu namn : En studie av bruket och vördnaden av Bernardinus av Sienas tavla med YHS-symbolen

Den sedermera helgonförklarade Bernardinus av Siena kom att bli en av 1400-talets stora folkpredikanter och spred under decennier av idogt predikande runtom i Italien den religiösa strömningen observansens läror. Ett av franciskanmunkens främsta verktyg för att nå ut med sitt budskap, som syftade till en återgång till kristendomens ursprungliga läror, var att använda sig av en målning med bokstäverna YHS, vilket är en tidigkristen förkortning för Jesu namn på grekiska. I slutet av massammankomsterna lyftes konstföremålet upp av predikanten och vördades intensivt av de extatiska åhörarna/betraktarna. I uppsatsen undersöks motiven bakom Bernardinus skapande, bruk och spridning av tavlan med YHS-symbolen samt hur predikopublikens reaktioner på den kan förstås. De teoretiska perspektiv som används är teorierna om den visuella kulturen som skapare av inre bilder, den tidigmoderna substitutionen samt textens funktion som verktyg för spridning av visuell information innan tryckpressens genombrott. Semiotiken och den semiotiska antropologin är de metodologiska hjälpmedlen i analysen. Undersökningen visar på att Bernardinus huvudsakliga syfte med användandet av tavlan med Jesusmonogrammet var att väcka affekt hos åhörarna/betraktarna. Genom det ville han sedan bilda predikopubliken, men även mäkla fred i de våldsdrabbade italienska renässansstäderna. Därför var en relativt lättolkad symbol för frälsarens namn ett användbart medel för att nå fram till de troendes inre. Det okomplicerade uttrycket underlättade också spridningen och innebar att Bernardinus inte riskerade större förvanskningar av sitt budskap. Vad gäller predikopublikens starka respons på exponeringen inför målningen kan den förstås utifrån tavlans roll som både representant för Jesus och levandegörare av det transcendenta. På så sätt kan det argumenteras för att åhörarna/betraktarna på Bernardinus av Sienas predikningar ansåg sig komma i direkt kontakt med en gudom. Samtidigt var relationen mellan predikanten och hans åhörare inte okomplicerad, utan byggde på ständiga omförhandlingar där intentionen inte alltid korrelerade med utfallet