Att lära sig svenska i naturen : En fallstudie om svenskundervisning i naturskola med finskspråkiga sjätteklassare

Utomhuspedagogik, dvs. att hålla undervisning utanför det traditionella klassrummet, är en pedagogisk metod som blir mer och mer allmän i skolvardagen. Det är dock ett brett begrepp som omfattar allt från att hålla lektioner på skolgården till att besöka museum eller göra andra utfärder. En typ av utomhuspedagogik är naturskola, där all undervisning tar plats ute i naturen. Naturskolor i Finland upprätthålls av utomstående parter som erbjuder olika program i naturmiljö för skolor och daghem. I motsats till vad kanske namnet antyder, är naturskolor inte begränsade till att undervisa endast naturrelaterade teman, utan kan även fokusera på annat innehåll, som till exempel språk. Det finns en del tidigare forskning som tyder på att språk är relativt lätt att undervisa utomhus jämfört med andra läroämnen. En orsak till detta kan vara att kommunikationen mellan eleverna ökar i utomhuspedagogik. Temat för denna avhandling är språkundervisning utomhus, eller mera specifikt svenskundervisning i naturskola. Det finns dock sparsamt med tidigare forskning kring detta tema, vilket har påverkat forskningsprocessen och resulterat i ett relativt övergripande syfte. Syftet med denna avhandling är att beskriva svenskundervisning i naturskola. Utgående från syftet har tre forskningsfrågor utarbetats: 1. Vad kännetecknar naturskola i svenskundervisning ur ett lärarperspektiv? 2. Hur ser interaktionen ut mellan eleverna i svenskundervisning i naturskola? 3. Hur ser interaktionen ut mellan elev och lärare i svenskundervisning i naturskola? Undersökningen i denna avhandling är genomförd i samband med projektet NATURligtvis ute på svenska, där en naturskolelärare håller svenskundervisning för finskspråkiga elever i årskurs 6. Datainsamlingen har gjorts genom videoobservation under naturskoledagen, med finskspråkiga sjätteklassare som respondenter. Efter naturskoledagen intervjuades naturskoleläraren. Det insamlade materialet har analyserats både med narrativa analyser och kategorisering. De narrativa analyserna redogör för vad som kännetecknar svenskundervisning i naturskola, vilka möjligheter och begränsningar det innebär och hur en naturskoledag kan gå till i praktiken. Interaktionen som sker under dagen mellan eleverna och mellan elev och lärare har till största delen kategoriserats. Interaktionen mellan eleverna handlar huvudsakligen om uppgifterna de utför, bland annat om svenska, om naturen och om hur de genomför uppgifterna. Interaktionen mellan eleverna och naturskoleläraren sker genom att läraren instruerar eleverna, hjälper dem att komma vidare och bekräftar när de har gjort rätt. Interaktionen naturskolelärare-elev ser aningen annorlunda ut än interaktionen svenskalärare–elev, i och med att det är naturskoleläraren som ansvarar för undervisningen under dagen och svenskaläraren snarare hjälper till och håller koll på eleverna. Vidare forskning inom temat skulle vara relevant och nödvändigt eftersom det i dagens läge finns knappt om tidigare forskning kring språklärande utomhus