Institutionalisering av CSR : Corporate Social Responsibility – en vedertagen praktik

Corporate social responsibility (CSR) är en praktik som trots sin frivilliga innebörd blivit ett välförankrat element i organisationer och den verksamhet de bedriver. Mot bakgrund av detta syftar denna uppsats att utifrån ett nyinstitutionellt perspektiv undersöka de kontextuella sammanhang och villkor som ligger till grund för att CSR idag betraktas som ett vedertaget instrument inom företagsstyrning. Studien ämnar att kartlägga gemensamma uppfattningar om dessa villkor samt på vilket sätt företag väljer att adressera CSR utifrån dessa villkor. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer har vi hört nio chefer inom CSR och hållbarhet belyser en tilltro till mellanstatliga direktiv; där FN:s Global Compactfungerar som ett ledsnöre för organisatorisk styrning som följaktligen utgör en interorganisatorisk standard för företag att förhålla sig till. Vidare konceptualiseras denna styrning genom verksamhetsnära strategier och processer, där omfattande delar av värdekedjan ses över och åtgärdas med olika CSR-inriktade initiativ. Denna verksamhetsnära förankring av CSR betraktas av respondenterna som ett konkurrensmedel för att vinna affärer, med uppfattningen om att det är en vital del i affärsverksamheten för att kunna legitimera sig gentemot andra kundföretag, i synnerhet större företag. Detta skapar en rationell mytbildning; en gemensam uppfattning om att företag måste involvera CSR i verksamheten för att ha en möjlighet att vara långsiktigt lönsamma. Det är i dessa interorganisatoriska relationer som vi, genom att betrakta CSR som en institution, belyser praktikens “tvingande” påverkan på stora företag, och därigenom ifrågasätter dess frivillighet ur ett organisationssociologiskt perspektiv