Individ och skolmåltid : En kvalitativ studie om kostansvarigas syn på vegankostens plats i den kommunala grundskolan

Intresset för veganism har senaste åren ökat i Sverige och likaså har specialkoster i grundskolan. Skolmåltiden i grundskolan ska enligt skollagen vara näringsriktig, kostnadsfri och säker, men inga tydliga riktlinjer finns kring bemötandet av önskemål baserade på etiska ställningstaganden. Varje enskild kommun och skola tar beslut om huruvida vegankost ska serveras i grundskolan eller inte. Detta har lett till att landets kommuner agerar olika i frågan – vissa kommuner och skolor serverar inte vegankost, eller så krävs ett intyg från vården. Studiens syfte var att ta reda på orsaker bakom varför vegansk kost inte serveras i vissa kommuner, samt uppfattningen kring vegankost till barn hos kostansvariga i dessa kommuner. Semistrukturerade intervjuer med sju kostansvariga i sju kommuner utfördes. Dessa spelades in, transkriberades och analyserades utifrån tematisk analys. Samtliga kommuner hade tagit fram interna riktlinjer kring specialkost och alternativ kost i grundskolan. Beslutet togs på kommunnivå i alla kommuner utom en, där varje enskild skola beslutade i frågan. Liten efterfrågan, svårigheter att säkerställa näringsriktigheten och begränsade ekonomiska resurser lyftes som vanliga orsaker till att inte servera vegankost. Vissa informanter ansåg att en vegankost till barn kunde vara lämplig, medan andra var mer tveksamma. Uppfattningen var ofta att en blandkost var det bästa för barn. Problematiken kring alternativa koster var en större fråga än enbart veganism och gällde prioritering, resursfördelning och att skolmåltiden skulle vara lika för alla. Tydligare riktlinjer samt en meny med ett mindre antal maträtter som samtidigt täcker fler behov skulle kunna underlätta för kommuner att tillmötesgå fler elevers önskemål