Ekosystemtjänsternas bidrag till god urban livsmiljö

Ekosystemtjänster uppmärksammas alltmer som ett viktigt inslag för en hållbar utveckling av städer och samhällen. Dessa handlar inte bara om ett miljö- och biodiversitetsperspektiv, utan också om hur ekosystemen bidrar till människans livsmiljö och stadens attraktivitet, samt de praktiska och rekreativa nyttor som befintlig och anlagd natur kan skapa i den byggda miljön. Denna rapport har tillkommit på Naturvårdsverkets initiativ, vilka också delvis har finansierat den. Arbetet har sammanfallit med ett opinionsbildande projekt, projektlett av Tankesmedjan Movium ochfinansierat av Vinnova, kallat Påverkansplattform för urbana ekosystemtjänster. Båda dessa aktiviteterhar efterfrågat kartläggning av nuläget och redovisningar av lärande exempel, varför vi har valt att arbeta integrerat med aktiviteterna. I rapporten har vi försökt att kombinera generella reflektioner med konkreta exempel. Vi har också valt att hämta lärdomar från såväl praktik som akademi och har bjudit in några av de ledande forskarna från Sveriges lantbruksuniversitet att utifrån sin forskningshorisont kommentera sådant som vi tycker oss kunna konstatera i praktiken. Det kan i något fall bli motsägelsefullt, men så är också frågan kring ekosystemtjänster i urban miljö komplext beskaffad. Som alla komplext beskaffade frågor hyser den därmed inneboende målkonflikter, åtminstone på ett generellt och övergripande plan. I rapporten konstaterar vi att det är viktigt och grundläggande att ekosystemtjänster behandlas som en tillgång för livsmiljöer i staden, och därmed också för arbetet med att planera, gestalta, anlägga och förvalta dessa miljöer. Utgångspunkten för ett sådant arbete behöver vara platsernas förutsättningar och de förväntningar som vi har på dessa miljöer. Möjligen kan det uppfattas som lite motsägelsefullt för en rapport med namnet ”Ekosystemtjänsteras bidrag till en god urban livsmiljö”, men vi är övertygande om att utgångspunkten för arbetet med ekosystemtjänster bör inte vara ekosystemtjänsterna själva, snarare en ökad platsspecifik kunskap och en ökad tydlighet kring samhällets uttalade målsättningar. Varför inleder vi med ett sådant påstående? Jo, för att påminna om att ekosystemtjänsterna utgår från oss människor och tjänsterna svarar mot våra behov. Det är alltså en slags konsumtion av tjänster som vi pratar om och som i all hållbar konsumtion handlar det om att balansera mellan tillgång och efterfrågan. Vi menar alltså att det inte alltid handlar om att maximera uttaget av en viss ekosystemtjänst, utan det handlar snarare om vilket behov som vi har identifierat på en viss plats eller i ett visst sammanhang samt hur ekosystemtjänsterna kan levererar på den platsen utifrån identifierade behov. Det är måhända en hårfin perspektivförskjutning, men vi menar att tar vi inte med oss detta synsätt in i diskussionen om ekosystemtjänster så befarar vi att vi får ett oönskat överutnyttjande av naturens ”gratistjänster”. Det pågår mycket lovvärt arbete i landet för att hitta system och verktyg som strävar efter att finna helhetssyn och mångfunktionalitet i ekosystemtjänsterna. Det finns dock en risk att verktyg blir väl generella när man försöker att fånga upp alla aspekter av hur man kan arbeta med ekosystemtjänsterna. Då riskerar implementeringsglappen också att bli för stora när generella verktyg ska appliceras på en specifik plats. Att istället lära av hur andra har gjort och ta del av varandras erfarenheter kan då vara ett värdefullt komplement och Naturvårdsverket har därför bett Tankesmedjan Movium att ta fram denna exempelsamling. Vår förhoppning är att denna rapport ska hjälpa stadsbyggnadsprocessens olika aktörer och skeden att förstå nyttan med urban natur och att ta in ekosystemtjänsterna i befintliga arbetssätt och processer