(Den Kvinnliga) Musikmaskinen : En studie med fem kvinnliga musikproducenter om musikstudion och dess designprocess

I denna uppsats undersöks musikproducentens interaktion med teknologi utifrån kvinnors erfarenheter av och inom musikstudion. Studien utgår ifrån att det finns en kunskapslucka att fylla inom ämnet ljud- och musikproduktion, som till följd av att den tidigare forskningen, i hög utsträckning, bestått av manliga informanter. Med en kvalitativ metod har semistrukturerade intervjuer genomförts med fem kvinnor verksamma inom ljud- och musikproduktion. Det som förenar informanterna, förutom att de alla arbetar som musikproducenter, är att de också har haft inflytande över tillkomsten av olika musikstudios. Med utgångspunkt i posthumanismens teoretiska ramverk betraktas musikstudion som en form av aktörsnätverk, inom vilket musikproducenten, och andra mänskliga och icke-mänskliga aktörer, är bidragande medproducenter i musikproduktionsprocessen. Studien skildrar fem olika musikstudios, alltifrån projektstudion till den kommersiella storstudion. Vidare förklaras musikstudions formgivning som en fortgående designprocess i vilket mänskliga och icke-mänskliga aktörer i nätverket läggs till, tas bort eller struktureras. Denna designprocess var signifikativ för samtliga producenters musikstudio, oavsett storlek eller typ, men kunde enligt resultatet variera i omfattning och komplexitet. Uppsatsen fastställer således att samtliga informanter borde betraktas som studiodesigners. Informanterna hade flera gemensamma föreställningar kring centrala aspekter för studions formgivning, bland annat vikten av en god akustik och lyssningsmiljö, samt att skapa kreativa och sociala miljöer för musikproducenten såväl som kunderna. Studien argumenterar slutligen för att den egna musikstudion kan erbjuda ett ökat inflytande i musikproduktionsprocessen. En av studiens slutsatser är att musikstudions designprocess, i detta sammanhang, kan tolkas som ett skeende där teknologiska verktyg formats av kvinnor för deras egen användning, vilket differentierar bilden av kvinnors relation till teknologi. Författaren liknar producenternas relation till musikstudion som en form av en mellanmänsklig ”musikmaskin”. Denna tankefigur belyser musikproduktionens symbios mellan teknologi och människa, oavsett kön