Ensamhetens språk : En kvalitativ studie om hur ensamhet kan yttras bland äldre

Ensamhet är ett mångfacetterat fenomen, som vanligen faller offer för en mängd olika tolkningar. Den kan beskrivas som välgörande eller skadlig, i termer av gott eller ont. Ensamheten kan skönjas i tre huvudsakliga yttringar. Den kan vara av emotionell, social eller existentiell karaktär. Alla individer kan någon gång känna sig ensamma. Äldre tycks sammantaget löpa större risk. Ålder utgör ännu ett begrepp som ådrar en mängd förutfattade antaganden. Syftet med denna enkätstudie var att utröna vilka insatser äldreomsorgen kan rikta till ensamma äldre. I studien deltog en enhetschef från respektive kommun i ett län i norra. Enkäten inbegrep nio öppna frågor, som samtliga nödgade svar i berättande form. Svaren behandlades med inspiration från den fenomenologiska interpretativa analysen. Textmaterialet kodades och kategoriserades, för att sedan avgränsas till tre övergripande teman: rädsla, stigmatisering och insatser. Resultatet påvisade att det inte finns någon vidare medvetenhet kring ensamhetens olika skepnader. En stor del av respondenterna kungjorde likväl att den existentiella ensamheten är svår att upptäcka, och att den därför är svår att tillmötesgå. Som slutsats, framlägger vi att ensamhet kan vara förenat med rädsla; likväl att rädslan är ett uttryck för diskrepansen mellan egna värderingar och sociala fakta. Vidare redogör vi för att ensamhet är förknippat med en stigmatiseringsprocess, och att det kan vara normen som föranleder fruktan, snarare än avskildheten i sig