Being a relative to a patient with traumatic brain injury.

Bakgrund: Personer med traumatisk hjärnskada kan få långvariga kroniska besvär. Anhöriga är ofta involverade i deras vård och finns med under hela vårdförloppet. Anhöriga har också en viktig roll och ansvar för det vardagliga livet i hemmet. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av att leva med en närstående med traumatisk hjärnskada. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes, där elva artiklar analyserades med hjälp av innehållsanalytiskt tillvägagångssätt. Resultat: Det framkom fyra kategorier ifrån resultatartiklarna: att ta ansvar och anta olika roller, att leva i en oviss och oförutsägbar situation, att få stöd och att finna en egen inre kraft. Det var en stor påfrestning för anhöriga att anta den vårdande rollen för att stödja den traumatiskt hjärnskadade. Ovissheten kring den traumatiskt hjärnskadades prognos tillsammans med bristen på information och kunskap, satte de anhöriga i stress. Behovet av stöd till anhöriga var multidimensionellt där det initiala stödet kom främst från sjukvårdspersonalen medan det senare i förloppet övergick till familjen och samhället. Anhöriga fick använda egna resurser och egen inre kraft för att hantera sin situation. Konklusion: För att underlätta livet för anhöriga och traumatiskt hjärnskadade, behöver vården ha bättre strategier och samhället ha bättre kunskap och förståelse för sjukdomen.Background: Individuals with traumatic brain injury can sustain chronical lasting sequalae’s. Relatives are often involved in their care and present during the whole process. Relatives also have an important role and responsibility in the everyday life. Aim: The aim was to describe relatives’ experiences of living with a next of kin with traumatic brain injury. Method: A general literary study was performed, where eleven articles were analyzed, with content analytic approach. Result: Four categories emerged from the result articles: to take responsibility and adopt different roles, to live in an uncertain and unpredictable situation, to receive support and to find own inner strength. It was a big strain for relatives to take on the caring role of supporting the traumatic brain injured. The uncertainty of the prognose, along with the lack of information and knowledge, putted the relatives in distress. The need of support was multidimensional where the initial support came from healthcare personnel and then from family and community. Relatives had to use own resources and inner strength to manage their situation. Conclusion: To ease life for relatives and traumatic brain injured, health care needs to have better strategies and the community better knowledge and understanding for the disease