UNDERVISNINGSSTATEGIER SOM FRÄMJAR LÄRANDE FÖR ELEVER I BEHOV AV STÖD En jämförande studie av sex mellanstadielärares strategier i klassrummet i grundskola och grundsärskola

Syfte: Syftet med studien är att undersöka och jämföra vilka undervisningsstrategier lärare i grundskola och grundsärskola använder i klassrummet för att främja lärande hos elever i behov av stöd genom att besvara följande syftesfrågor; Vilka undervisningsstrategier använder lärare för att främja lärande hos elever i behov av stöd? Vilka likheter och skillnader i val av undervisningsstrategier kan vi se mellan lärare i grundskola och grundsärskola? Teori: Studien använder socialkognitiv teori, med begreppen self-efficacy och human agency, i kombination med sociokulturell teori, där elever lär i samspel. Metod: Som metod användes ett kvalitativt tillvägagångssätt med observation och gruppintervju. Undersökningen gjordes i en skola där både grund- och grundsärskola representerades. Lärarna som deltog i studien undervisade på mellanstadiet. Resultat: Resultatet visade på flera teman av undervisningsstrategier där samtliga teman återfanns i båda skolformerna men i olika utsträckning. Den viktigaste strategin enligt lärarna var relationen till eleverna, att ha ett nära lärarskap, där läraren bland annat är ett vuxenstöd och kan möta elever utifrån deras förmåga och intresse. Därefter kom att skapa förutsägbarhet, struktur och tydliggörande, och att tolka information, genom att exempelvis repetera och variera undervisningen. Slutligen några strategier som inte förekom lika ofta gällde bibehållen uppmärksamhet, göra elever delaktiga och använda hjälpmedel. Några skillnader som uppmärksammades mellan skolformerna var att mer omfattande vuxenstöd och förtydligande bildstöd, både vad gäller informationstolkning och struktur, fanns på grundsärskolan. På grundskolan utmärkte sig nivå-anpassning av uppgifter för att möta elever utifrån förmåga medan lärarna på grundsärskolan fokuserade på elevintresse