Att improvisera med glädje : En intervjustudie av tre jazzmusikers upplevelser av attlära sig improvisation

Improvisation är en form av musicerande där musik skapas i stunden utifrån uppsatta regler och ramar. Denna form av musicerande ses av flera som ett glädjefullt och intressant sätt att musicera då det tillåter spontant musikaliskt uttryck. Det finns dock de som har negativa erfarenheter av improvisation då det kan ses som abstrakt och skrämmande på grund av dess oförutsägbarhet. Flertalet forskare lyfter de positiva effekter som kunskaper inom improvisation kan ge. Denna studie undersöker därför hur ett glädjefullt förhållande till improvisationsmusicerande kan skapas och ställer då frågan: Vilka faktorer möjliggör upplevelsen av glädje under ett lärande av jazzimprovisation?I bakgrunden presenteras olika sätt att definiera improvisation samt belyser teorier kring lärarande av improvisation. Bakgrunden lyfter också affektteorier hämtade från utvecklingspsykologi och musikpsykologi vilka har använts som teoretiskt perspektiv. Studien har skett genom att genomföra kvalitativa intervjuer med tre yrkesverksamma jazzmusiker. Intervjuerna har haft för avsikt att undersöka intervjupersonernas upplevelser av att lära sig improvisation och därför har följande teman berörts under intervjuerna: Intervjupersonernas musikaliska bakgrund, deras erfarenhet av improvisation, deras betydelsefulla erfarenheter av improvisation, deras betydelsefulla erfarenheter av lärande av improvisation, viktiga egenskaper de ser hos en improvisatör och viktiga egenskaper de ser hos den som undervisar i improvisation. I analysen av det insamlade materialet från intervjuerna kom fem teman fram som kan ses som möjliggörande faktorer till att improvisera glädjefullt vilka är: Tryggt sammanhang, Inspiration, Redskap och nycklar, Utmaningar och slutligen Reflektion. De teman som framkom i analysen visade sig också ha skett under formella undervisningsformer, i informella former av musicerande och i gränslandet mellan det formella och det informella vilket tas upp i denna uppsats diskussionskapitel.Improvisation is a form of music making where music is created in the moment based on set rules and frameworks. This form of musicianship is seen by many as a joyful and interesting way of music making as it allows for spontaneous musical expression. However, there are those who have negative experiences of improvisation as it can be seen as abstract and frightening because of its unpredictability. Most researchers highlight the positive effects that knowledge of improvisation can have. This study explores the possibility of creating a joyful relationship with improvisation and then asks the question: What factors enable the experience of joy during a learning of jazz improvisation?The background chapter presents different ways of defining improvisation as well as highlighting theories around the learning of improvisation. The background also highlights theories on affects derived from developmental psychology and music psychology, which have been used as theoretical perspectives. The study was conducted by conducting qualitative interviews with three professional jazz musicians. The interviews intended to investigate the interviewees’ experiences of learning improvisation, addressing the following themes: the interviewees’ musical background, their experience of improvisation, their important experiences of improvisation, the important experiences of learning improvisation, important characteristics with an improviser and important characteristics they see in the person who teaches improvisation. In the analysis, five themes emerged that can be seen as enabling factors for improvising with joy: Safe context, Inspiration, Tools and keys, Challenges and finally Reflection. The themes that emerged from the analysis also turned out to have occurred during formal and in informal forms of learning and in in the borderline between the formal and the informal which is discussed in this essay's discussion chapter