Medmänniska, coach, farsa : En studie om rollen som kontaktperson inom socialtjänsten

Kontaktperson är en av de vanligaste insatserna inom socialtjänsten som beviljas för personer som av olika sociala skäl behöver stöd. De som utför uppdragen är vanliga människor, lekmän. I denna studie intervjuas åtta av dem i syfte att undersöka rollen som kontaktperson och hur den skapas. Intervjupersonerna består både av erfarna och nya kontaktpersoner som har uppdrag i både små och stora kommuner. De har berättat vad som gjorde att de tog steget till att bli kontaktpersoner, vad som driver dem idag och hur de definierar rollen. Den teoretiska ramen utgörs av tidigare studie kring frivilligt engagemang och av teorier som beskriver hur roller skapas och utvecklas. Intervjupersonerna definierar sitt engagemang både som ett ideellt engagemang då den ekonomiska ersättningen inte utgör ett motiv och som ett personligt engagemang då de genomför uppdraget i sina egna namn. Intervjupersonerna har inte fått någon introduktion till rollen och har ofta en begränsad kontakt med socialtjänsten under uppdragets gång. Bland annat av denna anledning skapar de sin roll utifrån den bild de har av uppgiften och sitt motiv till att engagera sig. Rollen som kontaktperson växer fram i ett samspel med den kontaktpersonen stödjer och den förändras ofta med tiden när relationen mellan kontaktperson och den enskilde utvecklas från ett mer formellt förhållningssätt till en mer privat relation. I analysen används även Wijkströms och Lundströms (2002) modell enligt vilken kontaktpersonerna kan anses befinna sig kontaktpersonerna i olika sfärer samidigt. 1) I den statliga sfären som ger dem uppdraget. 2) I familje-och samhällssfären på grund av det personliga åtagandet. 3) I civilsamhällesfären på grund av att kontaktpersonerna definierar sitt engagemang primärt som ideellt. Därmed är slutsatsen att rollen som kontaktperson positionerar sig i gränslandet mellan flera samhällssfärer snarare än att tillhöra enbart en sfär.Assignment of a contact person is one of the most common social aids, based on the Swedish Social Service Act. It is granted by the municipal Social Services to youths and adults in need of a personal level of support for various social reasons. Persons who are recruited as contact persons are ordinary citizens, laymen. Eight contact persons were interviewed in this study to investigate their role as contact persons and how this role is created and defined. The interviewees consisted of both experienced and novel contact persons who had assignments in both small and large sized municipalities. In the interviews, they stated what initially motivated them to become a contact person and what motivates them today. They were interviewed on their own definition of the role of a contact person. The theoretical framework of the analysis consists of previous studies on volunteer engagement and theories describing how roles are created and developed. The interviewees defined their commitment mainly as voluntary since the economic compensation they receive is not their main motivation. They emphasized the long-term person-to-person level of the commitment. They were not introduced to the role of o contact person, and often had a limited contact with the Social services during the assignment. This is one reason why they had to create their own role as a contact person rather than adopting a predefined one. The role grew in interaction with the receiver of the support, and often developed towards a more personal rather than an official relationship over time. When analyzed according to the model of Wijkström and Lundström (2002), the role of the contact person attaches to several spheres in society. 1) In the state sphere, where society gives the laymen the official assignment as a contact person. 2) In the family sphere due to the personal level of commitment to the receiver of the support. 3) In the civil society sphere because of the contact persons’ own definition of their commitment mainly as being a volunteer. Hence, the conclusion of this study is that role of the contact person should be viewed as overlapping several spheres of society rather than being included in one of them