Rekommendationer för hållbar upphandling av textilier

Sveriges landsting och regioner har beställt denna rapport som en del i det gemensamma arbetet med hållbarhetskrav i upphandling. Från och med 2010 ställer Sveriges landsting och regioner samma sociala krav på sina leverantörer vid upphandling. Målet är att leverantörerna ska arbeta aktivtmed ansvarstagande i samband med produktionen av de produkter som köps in. Under en studieresa till Indien som landstingen/regionerna genomförde i april 2009 uppmärksammades miljöaspekterna vid textilproduktion och denna rapport är ett fundament till att prioritera vilka miljökrav som ska ställas vidlandstingens/regionernas framtida textilupphandlingar. Swerea IVF har för att ta fram rekommendationer för vilka miljökrav som ska ställas i hållbar upphandling av textilier undersökt två produkter, dels genom livscykelanalys och dels genom en kemikalieriskbedömning. De två produktersom har studerats är en patientskjorta (bäddskjorta) och en personalcardigan i stickad trikå av bomull och polyester. En specifik frågeställning har varit omoblekt bomull är miljömässigt bättre än blekt ur ett livscykelperspektiv ochäven miljökonsekvenserna av olika val av infärgning av plagg. Resultatet från livscykelanalysen och kemikalieriskbedömningen har sedan använts för att ta fram rekommendationer. Det kan noteras att det är svårt att få fram relevanta data i leverantörskedjan för textila produkter vilket även gäller idetta projekt. Resultatet av livscykelanalysen visar att produktionen av trikån är totalt dominerande för miljöpåverkan i de olika faserna av livscykeln; produktion av trikå, våtberedning, konfektionering, transport och användning. I produktionen av trikå ingår bomullsodling och förädling till bomullsgarn samtråvaror till och framställning av polyestergarn och stickningen till trikå. Ianvändningsfasen har tvättprocessen enligt överenskommelse lämnats utanför beräkningarna i studien, då det inte direkt påverkar kriterierna för att köpa in textilier. Tidigare studier visar att tvättprocessen ger ett stort bidrag till miljöpåverkan under livscykeln och detta diskuteras i rapporten. När det gäller blekprocessen visar studien att det är inte någon större skillnad i miljöpåverkan mellan att bleka (med väteperoxid) och att inte bleka skjortan. Dock är denna slutsats dragen utifrån information om att den processen som används i verkligheten i Indien motsvarar den svenska process som använts för modelleringen (bästa tillgängliga teknik). En övergång från blekt till oblekt medför mindre användning av optiskt vitmedel, och är på så sätt en merhållbar lösning. Det går i dagsläget inte att bedöma miljömässiga för- och nackdelar med olika recept för infärgning, då sådan information inte är allmänt tillgänglig idag i leverantörsledet om dessa kemikalier. En meleradlösning skulle fungera genom att enbart infärga polyestern, vilket skulle minska miljöpåverkan genom både minskad vatten, energi, och kemikaliekonsumtion. Det som kan sägas om ett optimalt färgrecept är att omalla landsting väljer samma färg, nyans och övrigt utseende skulle detinnebära större förutsättningar att driva igenom sina miljökrav. Slutsatsen från den kemiska riskbedömningen är att det saknas mycket data om de ämnen som används under produktionen och de åtgärder som har vidtagits för att minimera hälso- och miljöpåverkan. Framförallt saknas information om ämnenas bioackumulerande förmåga och data omfördelningen av emissioner i avloppet, d v s effektiviteten i vattenreningen. Författarna anser att den scoring modell som presenterats i rapporten är användbar som ett redskap för att bedöma hälso- och miljöpåverkan i produktionen och för att fatta beslut om vilka kemikalier som ska användas. Utgående från den informationen som är allmänt tillgänglig idag i leverantörsledet är det dock svårt att få in tillräckligt mycket av den informationen som krävs för att modellen ska vara användbar och kunna bedöma vilket kemikalierecept som är det bästa alternativet. Nedan följer kortfattat Swerea IVFs rekommendationer på vad som kan förbättras. 1. Sätt krav även i produktionsledet, inte bara på varan. - Ställ krav på att det inte används kemiska ämnen klassificerade som Substances of Very High Concern (SVHC)1 varken vidtillverkning eller som tillsatser i offererade varor. - Kräv att få in data om kemikalier i relevanta textila processer: Säkerhetsdatablad/materialdatablad som håller den kvalitet och kompletthet som föreskrivs i REACH Bilaga2. Data om utsläppsmängder efter rening och vilken typ av reningsanläggning som används. - Skapa en lista över tillåtna kemikalier, eller kräv kemikalier med exempelvis maxvärdet 16 enligt scoring modellen. - Ställ kunskapskrav på leverantörerna dels kring vilka kemikalier som används i produktionen och dels kring deras processers miljöpåverkan 2. Skapa en ”road map” för hur kraven i framtiden ska öka i rimlig takt och stegvis. 3. Sätt krav som går att säkerställa och följa upp och lägg resurser på uppföljningen. 4. Underlätta för landstingen att samordna sina krav - Verka för utveckling av upphandlingskriterierna i flera organisationer som SIS, Miljöstyrningsrådet, Nationella Textilrådet eller andra forum. - Öka standardiseringen av landstingskläder. Skriv in i SIS TK332 hur plaggen ska vara och öppna inte för variationer i varje landsting. 5. Överväg byte till fibrer framställda från skogsråvara. Författarna till den här rapporten rekommenderar att landstingen/regionerna skaffar sig bättre kunskap om produktionsprocesserna och de verkliga förhållandena i leverantörsländerna. Det finns stora kunskapsluckor, vilket inte är specifikt för landstingen utan en genomgående trend inom hela textilbranschen, och en konsekvens av att produktionen sker i avlägsna länder. Det krävs sannolikt att kunderna har krav på processerna för att få in data från produktionsprocesserna. För att landstingen/regionerna ska kunna ställa krav på processerna utifrån sina förutsättningar bör landsting/regioner ta fram gemensamma krav som inte innebär snedvriden konkurrens och lägga resurser på att följa upp dem