Brandskyddssituationen i bostäder som marknadsförs åt äldre

I Sverige styrs det förebyggande brandskyddsarbetet sedan 2010 av en nollvision som lyder: ”Ingen ska omkomma eller skadas allvarligt till följd av brand”. Utvecklingen av antalet dödsbränder har stadigt minskat under lång tid och ligger nu på runt 100 dödsfall i brand varje år. För åldersgruppen 65+ har utvecklingen dock stagnerat och på senare tid sker inte längre någon minskning av antalet dödsfall i brand i denna grupp. Dessa står för drygt hälften av alla omkomna i brand årligen och med tanke på den kommande ökade andelen äldre i samhället finns det nu oro för hur detta kommer att påverka utvecklingen av äldre som omkommer i brand. Det brinner inte oftast hos äldre, men när det brinner omkommer de. Äldre bor främst i egna bostäder och på senare tid har bostäder som marknadsförs åt äldre (t.ex. senior-/trygghetsbostäder, 65+, 70+, etc.) upptagit en växande andel av dessa. Detta i takt med ett ökat bostadsbehov bland äldre och en kvarboendeprincip där individer så långt som möjligt ska beredas möjlighet att bo kvar i sina egna bostäder när de blir äldre. Problemet är att dessa bostäder trots att de marknadsförs som tryggare bara uppfyller det i social bemärkelse. Brandskyddsmässigt har de inte högre brandskydd än vanliga bostäder eftersom de tilldelats samma verksamhetsklass (Vk 3A). I denna studie har det nuvarande byggnadstekniska brandskyddet studerats i ett urval av projekt som marknadsförts åt äldre. Studien visar att projekten i urvalet alla möter Vk 3A och endast några få har högre ambitioner brandskyddsmässigt. I två av dessa fall handlar ambitionerna om förstärkt varseblivningssystem och i ytterligare två om installation av spisvakt i samtliga bostäder. Dessutom framkom det att fler än hälften av projekten dimensionerats med utgångspunkt i att räddningstjänsten ska bistå utrymning. Något som är bekymmersamt med tanke på att mer än hälften av landets räddningstjänster i en nylig studie uppgav att de har problem med att upprätthålla en kontinuerlig beredskap. Dessutom har studien sökt sakkunniga för att i en enkät redogöra för äldres förmåga att utrymma själva i bostadstypen och det individanpassade brandskyddsarbetet i kommunen. En enkät skickades även till räddningstjänster för att ta reda på deras perspektiv och deras erfarenheter av problemet. Sammantaget identifierar både tidigare studier, och respondenter till denna studie, verksamhetsklassificeringen som ett stort problem i bostadstypen. De vidhåller att individanpassat brandskyddsarbete aldrig kan ersätta individens förmåga att utrymma. Därtill arbetar bara hälften av landets kommuner med individanpassat brandskydd i någon form. Konsekvensen av detta är att brandskyddet äldre får är beroende på var i landet de bor och följaktligen blir inte brandskyddet jämlikt. Detta är inte ett problem utan lösning, snarare tvärt om. Det är ett problem som kräver en mängd lösningar på nationell och lokal nivå. En del av problemen kan lösas med relativt enkla medel genom ökat stöd från myndigheter till kommuner som kämpar med att få igång individanpassat brandskyddsarbete. Andra problem – som verksamhetsklassificeringen – kräver en översyn av utformningen av den existerande brandskyddslagstiftningen. Det är förståeligt att myndigheter, med tanke på den kommande demografiska utvecklingen, vill driva på byggnation av bostäder. Men det borde inte behöva vara på bekostnad av de boendes säkerhet och trygghet.Since 2010 preventive fire-safety measures in Sweden are all based on a common zero vision that reads: “No one should die or be seriously injured because of fire”. For the past half-century there has been a steady decline in fire-related deaths and in recent years that number has been around 100 each year. However, for one group of individuals that decline has ceased. For individuals older than 65 the death toll has been a steady average of 50 fire-related deaths per year for some time. These represent half of all fire-related deaths each year and the predicted population-increase in this age-group has started to cause some concern about how this will affect the death-toll. Individuals older than 65 primarily live in their own homes. In recent years homes specifically marketed to the elderly (in terms of safety and comfort) have taken up a larger portion of those. This increase in homes marketed to the elderly has followed a greater need for homes for the elderly as well as a Swedish principle of “home-living”. The idea is that individuals should be afforded every possibility to remain in their own homes as they age. The problem with these marketed homes is that the safety and comfort they promise is so in no other way than socially. Current fire-safety regulation sets no higher standard for these homes than for regular homes. This study has examined what level of fire-safety a chosen group of build-projects for marketed homes has. The study shows that all the studied projects meet current regulations, only a few indicate higher safety-ambitions. In two of these those, the higher ambitions were enhanced warning-systems and in another two stove guards were installed in all apartments. What was more the study found that more than half of the projects were designed to require assistance from fire-rescue services in order to evacuate the building. This is particularly alarming since more than half of the fire-rescue services in Sweden reported not being able to maintain continuous service in a recent study. Additionally, this study has surveyed municipal-experts for information on what ability elderly in these marketed homes have to evacuate on their own and on how they work with individually adapted fire-safety in the municipality. Fire-safety services were also surveyed for their knowledge and experience with the issue. In conclusion, both previous studies and the respondents to this study identify the fire-safety regulations applied to these marketed homes as an issue of significance. They all conclude that individually adapted fire-safety cannot possibly replace the individual’s capability to evacuate. Furthermore, only half of Swedish municipalities have adapted the process of individually adapted fire-safety in some way or shape. The main consequence of this is that the level of fire-safety elderly are prepared varies across the country and consequently fails to be equal. The issue at hand requires a multitude of solutions on a local and national scale. Some issues are relatively easily solved by government agencies providing more support to struggling, smaller municipalities. Other issues – like the lacking regulations for the marketed homes – require a review of current fire-safety regulations. It is understandable for agencies to want to meet a housing deficit, especially considering the looming demographic changes. But it should not come at the cost of elderly individuals’ safety and comfort