Saf(h)er cities

Trots att upplevelser är individuella och skiljer sig mellan olika människor, visar forskning att den upplevda otryggheten i städer är större hos kvinnor än hos män. Otryggheten uppträder främst under kvällar och nätter, vid förfl yttning genom avskilda, ödsliga eller slutna rum. Oron handlar främst om att bli utsatt för våld och leder till att kvinnor konstruerar olika sätt att undvika riskfyllda situationer. I en sådan situation kan den trafi kerade bilvägen vara en alternativ väg till den mörka gång- och cykeltunneln. Då kvinnor väljer kollektivtrafi k, cykel eller gång i högre grad än män, är det viktigt att gatorna upplevs som trygga. Konsekvenserna av otrygghet påverkar vardagen och resulterar i att beteenden ändras. I detta arbete har jag undersökt hur fysisk planering och gestaltning kan påverka den upplevda tryggheten hos kvinnor i off entliga miljöer, med fokus på gång- och cykeltunnlar. Detta har jag dels gjort genom en kunskapsöversikt som behandlat ämnet trygghet utifrån ett jämställdhetsperspektiv, och dels genom att visa på goda exempel på tryggare tunnlar. Med detta som utgångspunkt har en fallstudie genomförts där intervjuer, observationer och en platsanalys ingått. Därefter utvecklades ett gestaltningsförslag för Östertunneln i Gävle, som genom trygghetsskapande åtgärder visat på hur man med olika medel kan göra gångtunnlar tryggare utifrån kvinnors perspektiv. Resultatet från kunskapsöversikten visar att det är möjligt att öka den upplevda tryggheten genom att förändra stadsrummen och involvera den aktuella målgruppen i planeringsprocessen. Det är inte förrän kvinnors erfarenheter och behov appliceras på stadens utformning som staden kan bli en tryggare plats för kvinnor. Östertunneln i Gävle är till synes en plats som har sämre förutsättningar att upplevas som trygg. Den är lång och smal, har begränsad belysning och överblickbarhet. Genom observationerna visade det sig att tunneln enbart används som passage, den byggda miljön öppnar inte upp för att sociala möten. Under intervjuerna konstaterades det att många kvinnor upplever obehag inför att passera tunneln under kvällar och nätter. Kvinnorna uppgav att de istället valde vägar som var befolkade eller upplevdes tryggare. Slutsatsen från gestaltningsförslaget är att helt trygga tunnlar är svåra att åstadkomma. Det är inte förrän platsen innehåller faktorer såsom bra ljussättning, god sikt, överblickbarhet, god skötsel och närvaro av människor som trygghet tycks uppstå. Med det sagt är det fördelaktigt att inkludera tunnelentréerna i utformningen. Slutligen, trygghet är individuellt och upplevelser skiljer sig mellan olika människor, den varierar beroende på kön och andra faktorer som etnicitet, ålder, inkomst och funktionsförmåga. Feministisk stadsplanering handlar inte om att utforma otrygga miljöer för män, det handlar om att utforma trygga miljöer för alla genom att ifrågasätta normer och standardiserade lösningar inom stadsutvecklingen. Kunskap och medvetna val möjliggör skapandet av tryggare stadsrum, där olika samhällsgruppers behov är inkluderade.Although experiences are individual and diff er between diff erent people, research shows that the perceived lack of safety in cities is more distinct for women than men. This lack of safety is mainly perceived during evenings and nights, when moving around desolate areas or enclosed rooms. The concern is primarily about being exposed to violence thus leading women to elaborate diff erent ways for them to avoid those risky situations. In such situations, the busy motorway can be an alternative route to the dark pedestrian and bicycle tunnels. Since women choose public transport, bicycle or walking to a greater extent than men, it is important that the streets are perceived as a safe place to transit. The consequences of this lack of safety aff ect everyday life and result in behavior changes. In this thesis, I have investigated how physical planning and design can aff ect the perceived safety for women in public spaces, focusing on pedestrian and bicycle tunnels. I have done this partly through diff erent information that dealt with the topic of safety from an equality perspective, and partly by showing reference projects of safer tunnels. With this as a starting point, a case study has been conducted which included interviews, observations, and a site analysis. Subsequently, a design proposal was developed for the Östertunneln in Gävle, which, through safety-creating measures, showed how one can make subway tunnels safer from a women’s perspective. The results from the diff erent information shows that it is possible to increase the perceived safety by changing the urban spaces and involving the relevant target group in the planning process. It is not until women’s experiences and needs are applied to the city’s design that the city can become a safer place for women. Östertunneln in Gävle is apparently a place that is not perceived as safe space. It is long and narrow, has limited lighting and visibility. Through the observations it turned out that the tunnel is only used as a passage, and the built environment does not open up to social gatherings. During the interviews, it was found that many women experience discomfort before passing the tunnel during evenings and nights. The women stated that they instead chose roads that were more populated or felt safer. The conclusion from the design proposal is that completely safe tunnels are diffi cult to achieve. It is not until the site contains factors such as good lighting, good visibility, good care and the presence of people that the feeling of safety seems to increase. With that said, it is advantageous to include the tunnel entrances in the design. In summary, safety is individual and experiences diff er between diff erent people, it varies depending on gender and other factors such as ethnicity, age, income and ability to function. Feminist urban planning is not about designing unsafe environments for men, it is about designing safe environments for everyone by questioning norms and standardized solutions in urban development. The available information and conscious choices make it possible to create safer urban spaces accommodating the needs of the diff erent social groups