Sjukskötare i missionens tjänst : En intervjuundersökning av finländska sjukskötare i Afrika under 1900-talet

I denna avhandling undersöks vad det specifika är med att vara sjukskötare eller barnmorska på missionsfälten i Afrika. Avhandlingen svarar på frågorna: Hur har erfarenheterna inverkat på deras sjukskötar- eller barnmorskeprofil av att de arbetat med vård i missionens tjänst? På vilket sätt har sjukskötare och barnmorskor kunnat fylla en missionärsuppgift? Varför ville sjukskötare och barnmorskor arbeta med vård inom missionen i Afrika? Gör miljön på missionsfältet att man kan ta hänsyn till patienternas andlighet på ett annat sätt än vad man kan göra i Finland? Materialet består av halvstrukturerade temaintervjuer. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Informanterna har alla varit i missionens tjänst i länder i Afrika, sända för att arbeta som sjukskötare eller barnmorskor. Informanterna har upplevt vårdarbetet i Afrika under en lång tidsperiod. Den första av informanterna åkte till Afrika år 1955, den sista kom hem år 2013. Deras tjänstgöringstid sträcker sig från 4 till 30 år. På grund av förändrade situationer i samhällen och inom missionsorganisationers verksamhet arbetar få sjukskötare eller barnmorskor i vårdarbete inom mission idag. Lokalbefolkningen har tagit över ansvaret för sjukvården och länderna behöver inte hjälp av utländsk vårdpersonal. Det är ett unikt material som jag har insamlat och undersökt, eftersom det är erfarenheter av en yrkesgrupp som försvinner från missionen. De viktigaste resultaten av intervjuundersökningen noteras. Sjukskötarna och barnmorskorna har upplevt sig kallade av Gud till vårdararbete i missionens tjänst. Som sjukskötare och barnmorska har det krävts mod och motivation för att följa sin kallelse. Arbetet har varit krävande, men de har upplevt att de fått styrka av sin tro på Gud. Deras egen andlighet har stärkts av erfarenheten från missionsfälten. När informanterna talar om andlighet i arbetet är det närmast utifrån den egna andligheten, hur viktigt tilltron till Gud varit. De vittnar också om bönens betydelse för att få kraft och vishet