Uppföljning ur ett tillitsperspektiv

Uppföljning är nödvändig i alla verksamheter. Det finns emellertid mycket som tyder på att vi lägger alltför stora resurser på uppföljning och att vi dessutom följer upp på fel sätt. I denna rapport diskuterar jag hur uppföljning kan utformas för att bidra till ökad tillit i allmänhet och ökad tillit till de medborgarnära professionerna i synnerhet, inom ramen för offentliga organisationer. Jag slår fast att forskningen är kritisk mot den ökade mängden granskning i samhället och att det inte finns några belägg för att prestationsuppföljning alltid skulle leda till bättre resultat i organisationer. Tvärtom kommer uppföljning med många risker, vilket gör att den måste utformas med eftertanke. Sju grundprinciper för tillitsbaserad uppföljning föreslås. Bland annat betonas att uppföljning bör ha ett lärande och utvecklande syfte, stort fokus på systemeffekter, utgå från en gemensam förståelse för uppdraget samt lägga stor tonvikt vid medborgarperspektivet. Jag lyfter särskilt fram kollegialt lärande och dialogbaserad uppföljning som exempel på metoder med utrymme för det professionella omdömet