Dimensionerande personantal för järnvägstunnlar och undermarkstationer

Vid projektering av uppgångar från stationer och utrymningsvägar från tunnlar är ofta utrymningskapaciteten dimensionerande. Utrymningskapaciteten styrs av antalet personer som ska utrymma och för stationer handlar det om vilka kötider som kan accepteras. Ett dimensionerande personantal fastställs som ligger till grund för att säkerställa utrymningskapaciteten. Praxis idag är vanligtvis att två fulla tåg ska kunna utrymmas med god marginal innan kritiska förhållanden uppstår. Detta medför att stationer och tunnlar med relativt låga resandemängder kan dimensioneras för extrema situationer, som normalt endast är relevanta för de allra hårdast belastade anläggningarna. Eftersom det saknas standardiserade metoder för att fastställa personantal utifrån exempelvis trafikprognoser leder detta till att kostnaderna för projekten kan bli onödigt stora eller att det skapas en stor osäkerhet i projekten. Ur ett riskperspektiv kan frågan ställas vilken percentil som är rimlig att använda för dimensionerade personantal och om valet kan spegla den allmänna synen på risk och vad som kan anses vara ett rimligt val. I detta inledande utvecklingsprojekt utreds möjligheterna att ta fram en alternativ metod för val av dimensionerande personantal. Vårt arbete har utgått ifrån följande problemställning: Hur kan befintliga prognosmodeller utnyttjas (och eventuellt utvecklas) för att få fram antal resenärer på tågen + antal personer på stationen, fördelning under högtrafik m.m.?Dimensionerande personantal för tunnlar och statione