ETISKA KRAV I MÖTET MED DE(T) ANDRA

I denna artikel försöker jag att etablera en etiskt hållbar utgångspunkt, vilken kan vara användbar för oss som forskare, likväl som medmänniskor, i närmandet av fenomenet multikulturella samhällen. Genom att introducera en fiktiv livshistoria, som speglar ett trovärdigt, dock ej verkligt, migrationsförlopp, accentuerar jag det kända och bekanta. Mitt syfte är att visa hur en pre-disposition av vissa föreställningar, vilka formar förståelsen av den »andres« kultur, kan vara olycklig i det vardagliga bemötandet av samma person eller grupp. Genom att fokusera på begreppet mobila kulturer, hävdar jag att kulturer inte färdas utan att formas av dess kanal eller bärare. Mitt argument stödjer sig på uppfattningen att kulturer är i ständig rörelse och den enda gång vi, som individer, kan ta dem till oss, är när någon artikulerar dem. Denna artikulation sker nästan alltid i kontrast till den »andre« eller »oss«. Detta ger att det blir en moralisk nödvändighet att fundera över kulturens dynamiska konstitution. I min konklusion hävdar jag att migration är en integrerad del av samtiden, människor är ständigt på väg och med sig har de tagit eller efterlämnat spår av sin kultur. Att artikulera dessa spår är att tolka dem. Utan en etisk dimension på dessa tolkningar kommer vi att gå vilse i en värld av imaginära landskap, då den förmodade »andre« lika väl kan vara oss själva