Med eller utan träd?

Att framtidssäkra städernas trädbestånd kan ses som ett synnerliget viktigt arbete för att göra klimatet i morgondagens urbana miljöer gynnsamt för såväl människor som resten av ekosystemet. Men stadens extrema förhållanden som livsmiljö för växter, klimatförändringar och andra utmaningar som skadedjur och trädsjukdomar utgör prövningar för landskapsarkitekter och landskapsingenjörer. Det finns fortfarande många hinder att komma över innan de urbana trädpopulationerna kan betraktas som hållbara. Den mest förespråkade försvarsstrategin vid storskaliga angrepp av skadedjur och trädsjukdomar är än så länge en stor heterogenitet i stadsträdsbeståndens artsammansättning. I denna uppsats diskuteras de urbana trädbestånden i Sveriges tre största städer och som ett analysverktyg för att undersöka städernas artsammansättning används den amerikanska forskaren Frank S. Santamours ”10-20-30-metod” för att uppnå grundläggande mångfald. Många av de inhemska trädslagen i Sverige står idag inför en ofördelaktig taxonomisk situation då dessa är sjukdomsdrabbade. Därför hävdar ett stort antal framstående forskare på träd i urbana miljöer, som exempelvis Henrik Sjöman, att det i framtiden bör planteras mer icke inhemska trädarter i städerna. Morgondagens urbana trädpopulationer kan mycket väl komma från provenienser av exotiska arter som växer på ståndorter som liknar de som återfinns i Svenska urbana miljöer. Men när det gäller införandet av nya arter måste både fördelar och utmaningar beaktas.One could argue that the urban tree populations’ health is to be regarded as utterly important. Urban trees are of great importance for obtaining a favourable city climate for people as well as the rest of the eco system. However the city climates’ extreme conditions as habitat for plants, climate change and other issues such as pests and tree diseases stand in the way of landscape architects and city planners in their work. Thus there are yet quite a few obstacles to overcome before the urban tree populations are to be considered sustainable. A plethora of species in a tree population has proven to be the best known preventive defence strategy – making the population more likely to be resilient to pest attacks and large scale disease outbreaks. In this essay the city tree populations of Sweden’s three major cities will be discussed and the American researcher Frank S. Santamour’s “10-20-30 method”, for obtaining a minimum level of diversity amongst the urban trees, is used as a tool of analysis regarding level of species diversity. A large quantity of the indigenous tree species in Sweden faces a severe taxonomic situation. Therefore a wide range of researchers within the field of urban trees, such as Henrik Sjöman, argue that more non-native species, from proveniences similar to the ones found in Swedish townscapes, needs to be planted. However there are both benefits and challenges that have to be taken into consideration regarding the introduction of new species