Branch-pile fence : a possible fencing method for regeneration by seedlings?

Browsing damages is an increasing problem in Swedish forests, the same as for other countries in Europe. Oak, one of the noble broadleaved trees in Sweden, is also one of the most browsed tree species. Many red-listed species are associated with forests that consists of noble broadleaved trees and mixed forests with oak, is the most species-rich ecosystem in Sweden. The most common method to regenerate noble broadleaved forests, is to fence the regeneration area with high fences, by galvanized wire mesh and impregnated poles. The disadvantage is that this method needs both maintenance and removal when the regeneration period is over. Since there is a lack of knowledge about how fences should be designed, decisions on which fence to use is mostly founded by empirical experience. Since 2017, it has been a trial in the nature reserve in Herrevadskloster in Scania, to test if it is possible to build a fence to decrease browsing, by using logging residuals. The field-trial consists of four blocks, with three different treatments, branch-pile fence, wire mesh and control and has been inventoried three times. The result of the inventories suggests that it is a difference of browsing damage between the control and the two fencing methods. The difference between two fences is however smaller. To find out if the branch-pile fence can be a practical- as well as economical good alternative to other types of browsing protections, interviews were conducted with people who had experience of different browsing-protections. According the results from the interview, the branch-pile fencing method took the longest to establish and was because of this also most expensive. But since the branch-pile fence doesn´t need any maintenance or removal there is still a chance that it will become a good alternative to other browsing-protection methods in the future.Ökad andel beteskador i skogsbruket är ett problem i Sverige, såväl som andra europeiska länder. Ek, som är ett av de ädla lövträden, är även ett av de mest betesbegärliga trädslagen. Många rödlistade arter är förknippade med ädellövskog och ekblandskogen är det ekosystem som innehar flest olika arter i Sverige. Den vanligaste metoden för att få upp ädellövskog är att stängsla föryngringsområden med höga nätstängsel av galvaniserad ståltråd och impregnerade stolpar. Nackdelen med denna metod är att stålnätshägnen kräver både underhåll och nedtagning efter användning. Eftersom det idag inte finns så mycket forskning på hur hägn ska vara designade, tas främst beslut om vilket betesskydd som ska användas efter empiriska erfarenheter. På Herrevadskloster naturreservat i Skåne, finns sedan i slutet av året 2017 ett utlagt fältförsök, där rishägn uppbyggt av avverkningsrester testas som en typ av betesskydd. Fältförsöket består av fyra block, med de tre olika behandlingarna rishägn, stålnätshägn och kontrollyta av samma storlek. Fältförsöket har inventerats tre gånger, och resultat av dessa inventeringar har visat på statistiska skillnader i påverkan av beteskador mellan kontrollytorna och hägnen, medan skillnaderna mellan rishägnen och stålnätshägnen är mindre. För att ta reda på om rishägnen kan vara ett praktiskt, såväl som ekonomiskt jämförbart alternativ till andra betesskydd genomfördes telefonintervjuer med olika personer med erfarenhet och kompetens om olika typer av betesskydd. Resultatet från intervjun visade att rishägnen, var av de jämförda beteskydden, det som hade lägst produktion och var därför även dyrast. Men eftersom rishägnen inte behöver något underhåll, nedtagning eller bortforsling efter skyddsperioden är över, kan det i framtiden fortfarande visa sig vara ett fördelaktigt alternativ, både kostnadsmässigt och praktiskt